Camillas

Fly fly butterfly

En sak som jag verkligen ser som framsteg är att nuförtiden vågar jag äta bland andra människor. Jag hatade det förut. Det var tvärstopp så fort det var en massa andra människor omkring. Jag skämdes för att jag åt! Åt aldrig i skolan, nästan aldrig hos vänner. Det värsta var när släkten kom på middag och allt skulle vara så bra. Nej. Det gick inte. Nu skäms jag inte mera. Nu äter jag när jag vet att jag behöver det, när jag är hungrig eller sugen. Jag kan till och med ta mera. Det har inte med samma form av kontroll att göra mera. Jag hatar fortfarande när folk påpekar mitt ätande. Speciellt hemma, VAD jag äter, HUR jag äter, NÄR jag äter osv. Jag kan nästan lova att skulle jag inte ha så stark egen vilja och så stort hopp för en härlig framtid skulle jag nog fallit till aka. Men det gjorde jag ju inte. Det kommer jag aldrig göra! Jag äter två ispinnar i dagen om jag vill. Och för att äta den andra tänker jag inte äta middag igen, bara för att du inte såg mig äta middag. Det gjorde jag. Det var gott! Där brukar det krocka lite ibland. För jag försöker äta borta så att du inte ska tjata, kommentera och påpeka, medan det gör dig galen. Visst, det är ju för att du bryr dig! Men jag klarar mig fint. Med maten, med det hälsosamma livet och med träningen. Jag vill bara inte, utan jag kan också kontrollera själv! Puss

25 juni 2013 21:20 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas