Camillas

Det är allt vi har när tiden tagit slut.

Det bästa, det allra bästa med gamla fotografier är att man får uppleva alla minnen en gång till. Jag kommer knappt ihåg något alls, men att se de här bilderna, ger mig i alla fall en magkänsla av något som var då. Underbart att bara kunna flyga tillbaka några år. 5-6 år faktiskt, och vart försvann tiden? Kolla bara första gången Casper satt på hästryggen, ligger på golvet och gråter av skratt. Haha!

En liten dröm vi hade.

Bytt om från riktigt cool outfit till snyggt men mysigt. Inget desto mer, kommer vara djurvakt hela nyårsveckan så i samband med middagen blir det även att hämta in hästarna och allt det där! Så vi kör lite pepp på radion, nya favoritkanalen, och full bas. Woop.

Av alla stjärnor.

Vilken härlig dag! Kia och de två andra tjejerna överraskade oss åter igen med hur otroligt duktiga de är!! Jag tog lite bilder så ska ladda över dem när vi kommer hem. Sen kollade vi BH till mig, något till julfesten och så köpte jag en hoodie för sparpengar eftersom jag VERKLIGEN länge spanat efter en sådan. Hehe ;) Ett par collegebyxor på sjuk rea fick också följa med. Så det var väl en liten update i garderoben än en gång. Dock är jag faktiskt väldigt duktig med att spara och så. Letar alltid efter reor, fynd och jämför priser. Får alltid så dåligt samvete annars. Haha! Så mycket fattigare är jag inte. Nu har vi lämnat av Laura, Kia och Linda (som strejkade i bilen, så himla gullig) hos dem och nu raka vägen hem för att byta om innan vi åker iväg på middag.
Puss

Coffee House

Precis kommit fram och slagit ner oss på Coffee House och tagit en varsin kaffe. Showen börjar strax och sen blir det mest bara att gå runt och kolla lite. Har några saker jag verkligen behöver, men ska nog inte döda min ekonomi för det ;) mys!

Goodmorning sunshines!

Sov hela natten i ett kör, men morgonen har jag varit vaken lite från och till. Steg upp först där vid halv tio iallafall, och käkade lite frukost.

Är ju faktiskt lilla jul idag, och vi fixade och städade och pyntade här hemma redan igår, även om vi inte hade tänkt fira jul i år, men blev väl ändring på det nu då? Så mysigt och skönt, dock saknar jag snön på marken.

Strax ska jag fixa mig för sen bär det av till Åbo för lite shopping och duktiga Kia har sin aerobicuppvisning. Hon är så himla duktig! (:
Ska ta med kameran och se om jag får några bra bilder i vimlet. Såhär innan jul måste det ju vara alldeles överfullt..

Men Sjuk känsla så ska bli hur kul som helst!

Nu måste jag kila.

Ha det bäst!

Puss

No More Self Harm

Vi gör det tillsammans. Lovar.Jag har varit där. Första gången var jag ynka 11 år gammal. Ett litet barn. Men vi fixar oss i genom skiten, okej.
Dela på era bloggar, facebook, instagram osv.

Self harm Awareness 30 November | via Tumblr

#30NOV #BLACKRIBBON #NOHARM

Vägen har aldrig varit så ensam förut.

Grattis Emmy, som blev Nagus lucia!!

Och annars? Jo inte mycket. Legat i soffan, kollat en säsong SOA.
Hört att jag försötrt kvällen och familjen, blivit uppskickad på rummet och inte skött mig själv idag, så allt är väl helt normalt.
Nu ligger jag här under täcket och fortsätter kolla SOA, bloggar och lyssnar på musik på min nivå. Det är bra. En helt vanlig fredag.
Hoppas ni har kul, vad ni än gör ikväll!

Puss

Vi har ingenting osagt.

Sångövningen kan man väl säga att gick bättre än förra gången åtminstone. Inget tjafs och alla sjöng ut ordentligt idag. Satt kvar en stund och slängde i oss pepparkakor innan jag åkte till stallet. Hade först tänkt rida ut, men orkade inte så blev en ganska lugn timme på plan i skritt och trav. Planen här är ju också allt för hård att rida desto mer på, men vi hoppas på snö!! Och ikväll hålls lucian, och oberoende vem som är the lucky one så är jag glad föt hennes skull. Nu en snabb sväng och pussa på prinsen innan jag åker hem till värmen. Puss

Vi låtsas påriktigt.

Innan man öppnar munnen och slänger ur sig en massa är det viktigt att tänka efter innan, tänka efter vad det har för konsekvenser, och om det är lögn.
Och hur många säger inte att de aldrig skulle kunna leva utan musik, men egenligen är det bara grupptrycket. Jag vet några få som FAKTISKT menar det, och hur vet jag det då? Jo, jag ser det. Det är lite som droger, det hjälper i alla stunder men för inte med sig varken kriser eller konsekvenser. Så droga musik istället, det gör vi som inte läkt ännu.

Nu talar jag inte om det att man lyssnar mycket på musik, jag talar om det där bandet till låten. Hur allting påverkar. varje ord, varje not och varje paus.
Det stämmer, för melodin är inte skapad av noterna utan längden på mellanrummena.

Och jag kan med handen på hhjärtat säga att jag inte kan leva utan musik. Det är på morgonen, påväg till skolan, i skolan, på rasterna, under träningen, i bilen, när jag rider och det tar inte slut innan jag lagt mig. För i varje låt skapar jag en ny liten värld att leva in i. Ni som verkligen brinner för musiken, ni fattar, för ni känner det också.

Och musik tar inte bara bort smärtan, tårarna, paniken och får en inte att glömma, men den lär en att hantera ångesten.

PresentPresent

Det här är en helt annan grej.

Eftersom det inte händer mycket i skolan idag (adventskyrka och dubbeltimme med R förklarar allting) så är Heidi snäll och fixar sjukt fina frisyrer på mig. Kolla bara denna liksom!! *DÖR* och gymnastiken är hur chill som helst, ska öva lite vals och tango och så, haha!

Some people pursue happiness, I just create it.

Det går knappt att förklara i ord. Jag har ingen muskelvärk, nej, men allt har låst sig. Ryggen känns som femtio knivhugg och fötterna är så stela att så fort man går krampar de till. Men jag klagar inte!  Även om jag var i säng redan 10 (en hel tmme innan jag vanligt brukar lägga mig!!) och somnade på fläcken så är jag helt färdig för att krypa ner dit igen. Men hey, visst är det en lång dag idag, men det är ju faktiskt fredag.

Idag väljer de även årets Nagu Lucia, så alla väntar väl på ett telefonsamtal då, haha.

Sa ligga här en stund till, sen drar jag till skolan!

Puss

Kan man dö mera.

Är helt mörbultad och sjuk i hela kroppen. Så är jag så trött att jag lätt kunde lägga mig nu och sova hela natten. Blåmärken här och där, ett riktigt fucked up knä och ännu en tånagel sprucken. Men det känns så värt det.Och tänk bara motionen man fått idag. Har legat helt stilla i soffan och kollat SOA sen jag kom hem. Inte orkat röra mig ur fäcken och här tänker jag definitivt stanna. Blir heller inte desto mer bloggning idag tyvärr. Ska tidsinställa och sedan fortsätta kolla serier tills jag går upp och lägger mig.

Imorgon är det skola, skolgymnastik, luciaövning, hundpromenad och sedan rida. Hur ska jag orka egentligen? Haha :)

Aldrig ger vi upp.

Minst sagt död. Och jag tror jag kan tala för hela lagets del. En match vann vi 2-0, en 1-1 och de fyra andra förlorade vi med några mål. Och som lagkapten måste jag verkligen säga att vi spelade bra som lag. Stolt över alla och en bra stämning sist och slutligen. Att få sitta på golvet i bussen fick mig att vilja skjuta skallen av mig, men snart är vi hemma, och jag får slänga mig i soffan efter en lång dusch.

Kämparglöd.

Två matcher av sex är spelade. Första förlorade vi 4-0 och andra vann vi 2-0. Även om alla redan är trötta och vi knappt har vila alls mellan matcherna, så fortsätter vi kämpa! Klämma i sig lite mat och litervis med vatten så överlever vi nog.

Vi två ska ta oss genom det här, jag svär.

Sommarflum tänkte jag, fast det är ju vinter nu. Och så har vi ju alla halvnakna bilder tillsammans som vi skålade blandsaft till och skrattade mer än vi hade luft i lungorna. Heliumfyllda lungor och tömda ballonger. Men vinter är det ju viskade jag i ditt öra. Vi ska sova nu.

WinterSunflowers🌻snow !Peace and love ♡

Untitled | via TumblrUntitled | via TumblrRun Let it snow

Wintertime in londonPathUntitledSummer ♡

Gulleplutt.

Överfulla bussar, finns det något värre? Knappast. Men att kolla gamla bilder med min homie är väl mysigt, och lite nervös är jag nog, haha! :)

Så taket rasar.

Jag är den där som inte kan åka någonstans utan fullständig kontroll, så att jag har 7 tröjor med mig är inget att skratta åt, eller 4 par strumpor, 6 mandariner och två flaskor äppeljuice. För det värsta jag vet är att äga, men inte ha med det när det behövs. Så jag är alltid förberedd, även när det gäller 7 timmar i Åbo. Haha.

Inatt sov jag alla 7 timmar på rakan och vaknade först när alarmet ringde. Så skönt, dock var det mindre sköna drömmar jag hade innan jag vaknade. Usch! Men jag lever ju, och jag känner mig nästan pigg till och med!

Så önska oss all lycka till idag, och jag lovar hålla er uppdaterade mellan matcherna.

Puss

En egen form av kärlek.

Nerbäddad i sängen i underbart doftande, nybytta lakan. Det är verkligen lycka. Tänker se till att jag verkligen sover prinsessömn inatt för att orka hela morgondagen. Känns som jag fått en massa fixat idag också, och jag har ju faktiskt varit i farten. Att stiga upp imorgon kommer vara riktigt jobbigt, det vet jag redan nu, och att gå upp till bussen i den här kylan, fyfan. Nu är det verkligen dags att lägga alarmet på och stänga ögonen.
Godnatt!

Du kommer aldrig först om du går i andras fotspår.

Rubriken säger väl det mesta. Och kvällen känns nästan bra, riktigt bra jämfört med början av veckan, fast så är väl min mens slut snart också. HAHA!

Imorgon innebandy alltså, och jag önskar jag kunde säga att jag är taggad, men det är jag inte. Kanske det kommer, och jag vet adrenalinet i kroppen fem minuter innan match, så det kommer väl den vägen i alla fall. Men inte sådär som för en vecka sen, innan fredagen. Innan det fuckade upp sig och  hela jag fick total hormonrubbning. Ni vet när det händer så mycket i en själv att man grinar lite bara för man känner sig så hjälplös.Jag är patetisk, tack jag vet. Tack för allt annat också för den delen (kan ju vara bra att tacka lite.)

Tanken på att packa ner kläder, klubba och resten av skiten gör mig stressad. Kulkul just innan jul.

Nu ska jag göra det i alla fall, kanske jag slutar stressa sen.Eheh, dream on.

I dream so big and I fall so hardI dream so big and I fall so hard

Mer levande än någonsin förr.

Det är första gången det verkligen slog lås på tankarna när det kommer till att skriva. Den där dikten om Finlands självständighet. Alla sitter och skriver så pennorna glöder medan jag sitter och dunkar tomma tankar. Inte ens musik i öronen fick mig att komma fram till något. Och det var inte som att texten bara rann ur mig som det brukar vara, nej, jag satt och funderade och ändrade och fixade och raderade i över en timme. Men läraren gillade slutresultatet, så jag är nöjd.


Mitt bidrag då alltså...


Vi hittar en ny stig

genom snön i svarta kängor

en djungel av känslor

och eviga dimmor.


En funnen trygghet

ett bortglömt hem

och mörkret så nära inpå

att vi slutade andas in

av den friska luften.

Friheten att inte minnas

men aldrig att glömma

ljuset att sprida

men aldrig för nära.


Kylans råa smekning

och rymdens tysta hemlighet

men stjärnan på himmelen

och ett bländande leende.


En dröm

och slocknande hjärtslag

ett land

och segrande en vacker vinterdag.


det är bara du och jag.


Camilla Aalto



Vad vi saknade medan vi älskade.

Ja, vad ska man säga, skitig ponny och lugn skrittur. Är hungrig så magen bara skriker efter mat, och kallt har jag också. Stod även och gosade lite med lillen (som inte är så liten mera) för att få lite besvarad kärlek. Haha ;) Hade först tänkt stiga på här, men en hel del överloppstid så går upp till byn istället innan bussen går. Ni vet att ni är bäst va?

Att aldrig sluta hoppas.

Skolan gled förbi och humöret höll sig ovanför ytan för det mesta. Haha! Sedan en och halv timma innebandyträning som kanske imte fick det att kännas bättre, men som gjorde att jag kände mig tvungen att åka med, det är ju faktiskt redan imorgon. Tar mer om det när jag kommit hem såklart! Inte så mycket tjafs, skitsnack kan jag ju imte beta, men det spelar ingen roll, det var till och med roligt. Nu samlar jag krafter och styrka att ta itu med Taaler som är lerig ända upp på halsen, usch, och sen ska han ridas ut en sväng. Musik i öronen och bara följa med i hans rörelser. Älskar't!!
Dags att sätta igång för att hinna hem med bussen sedan.
Pussar