Camillas

För jag är inte beroende av världen ,men världen behöver mig!

Så många år som jag trott jag inte funnits, trott att det inte finns ett jag ifall jag inte har andra. Beroende av närhet, vänner, pojkar hela tiden. Men inte mer. När skolan började var jag så rädd för vad alla andra skulle tycka eller tänka. Skulle jag ha vänner? Skulle jag vara ensam? Sen insåg jag, vad går jag och oroar mig för. Jag är en alldeles egen individ. Jag är fortfarande jag även om jag sitter ensam. Jag ska inte anpassa mig enligt vad folk vill att jag ska vara. Jag är värd vänner som accepterar mig även när jag är mig själv. Envis, arg, fittig, hyper, glad, fnissig.. vad jag nu kan vara. Och jag vill bara ha vänner som tycker om mig som jag är, som är äkta mot mig. Ärliga. Som bryr sig om mig. Jag är inte beroende av andra. Jag är självständig och fullständigt trygg i mig själv. Och jag tror faktiskt det är den viktigaste delen med tonåren, att fatta att man är lika mycket människa även när man har få men bra kompisar. Att man kommer få nya vänner, kommer gå vidare, kommer fortsätta leva. Vi är värda mer än vad vi tror. ♥

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas