Camillas

Närmare än någonsin

Nästan så jag kan nudda vid den med pekfingrets spets. Känslan, obekant men ändå så nära. 
Står och blundar, svajar fram och tillbaka. Känslan är en rytm av ingenting. Ingenting men ändå allting.
På insidan av ögonlocket ser jag bara det mörker som är, det mörker som ska vara. Men jag känner inte den.
Den är där alldeles nära, närmare än någonsin, men jag kan inte hitta den. Borta. Den är borta nu.

 

Gud vad torr hud jag fått. Märker att det är höst nu! ..

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas