Camillas

#plattrövdontcare

Kände mig (på gott och ont) tvungen att ta lite outfitbilder nu när mitt liv så kallat fullbordats, men klåpskåp till människa som jag är hällde jag mjölk över mina coola byxor och ni får överleva med en bild på mig i mina absolut bekvämaste träningsbyxor. Haha

Gårdagen slutade i absolut kaos här hemma och tre av fyra lade sig slutkörda och utan desto mer till röst efter allt skrik den kvällen (tyvärr kom jag inte så långt som till plugg) och sov pretty much i genomsnitt väldigt få timmar. Men still going strong. Dock övergår jag nu till soffläge och GTA med killarna. Vilket liv.. Wait what?


Tar det lugnt idag och drar ut på lördag istället för att övergå till mindre stabilt fotfäste och en helnatt någon annanstans än just precis här. Men det är okej. Ska sova ut imorgon, hälsa min kära (aningen efterblivna) skooter välkommen hem igen och antagligen köra slut två tankar eller så.

 

Vad tycks om dagens outfit. HAHA! 

 

Falla för fallna vingar i rymden.

Ridtimmen satte sina spår. Andy är en gammal travare vilket märks mer än väl i farten. Han kan helt enkelt ingen gångart utan att framstå som ett ADHD-barn.
Så jag flängde väl mest med i svängarna och försökte hålla emot relativt lagom för att inte kippa omkull. Men fin kille är han trots en plåga att rida. Garanterat en sjuk rumpa imorgon kan jag tillägga såhär i slutet.

Den maniska lyckan som slog mig i ansiktet när fjärrkontrollen till kameran äntligen anlänt och jag nu kan köra mitt race precis på egen hand tror jag ni inte ens har möjlighet att föreställa er. Glädje i dubbelkubik.
Men där dog den, för jag har en enormt lång lista innan jag får krypa ner under täcket och hoppas få sova timmar nog för att orka med fyra lediga dagar.
Sömnbristen börjar ha en allvarligt farlig effekt på mig nu och utanför dessa fyra väggar kommer jag inte vistas innan hjärnan fått vila.

Men, hursomhelst. Nu ska jag återgå till livet och tillreda mat för att sedan orka med plugget.

Pussar.

Jag kommer nå andra sidan livslinan för att hitta hem igen.

Relativt okej dag. Frossade precis i mig mängder med mat för att orka med kvällens kommande ridtimme, och förbereder mig psykiskt för energiförbrukningens avdomnande känsla.

Ja, jag är väldigt trött idag. Men till slut går man in i en stadig koma som får en att sväva på fiktiva moln. Just keep walking eller hur det nu var.

Har en hög plugg att ta itu med när jag återvänt hem och tagit en av de längsta duscharna genom världshistorien.
Står måttligt tomt i chefskontoret i hjärnan idag så vi får återkomma när jag funnit förnuftet samt tillbehör igen. 

Älskar er!

 

 

Du kommer aldrig först om du går i andras fotspår.

Jag har funnit makten i att morgnarna är så ljusa att bara doften av sol får mig att piggna till innan klockan ens slagit väckning.
Kreetta kom sådär spontant och sov hos oss, och fast jag vaknat about miljoner gånger under de timmar jag kallar natt, så känner jag mig relativt utvilad.
När senast har jag hunnit blogga på morgonen liksom?

Ska i alla fall äta upp frukosten och sedan är det veckans så gott som enda normala skoldag som behöver tas itu med.

Älskar er.

xxx

En frånvarande sidoeffekt.

Jag har återfunnit glädjen i nätshopping efter att hittat en alldeles supersöt klänning till skolavslutningen. Det är nästan sjukt, hur otroligt ångestfyllda de kommande veckorna är. Och det är nästan sjukt, hur tiden rinner iväg med sanden som sopas från de lättsamt beklädda gatorna. Jag kör samma gamla race och viker mig undan allt som når sanningens gränser, för JUST NU vill jag trycka på paus och få se hela min kommande framtid på film. Jag vill veta att allt ordnar sig. Men jag vet inte, och passligt till nyår kommer jag väl förstå att andra val än att överleva inte finns kvar på mitt schema längre.

NU fokus på allt annat.

PUSS!

 

More fucked up than me.

Det är sjukt. Hur mitt hjärta slår tredubbelt när dessa begåvade ansikten lyser upp på skärmen. Mina absolut hundra-varv-runt-jorden favorit skådespelare får ni nu uppradade som undermedvetna skapelser. Jag älskar dem. Allihopa. På en och samma gång!

Why Jesse Williams Is Actually The Most Perfect Man AliveJake Gyllenhaal! xoxo, Douglas Booth Gifs | via TumblrUntitled | via Tumblrharvey specter season 2 - Google SearchUntitledHe's Like "mmm Dat Ass"gotta love him

Du är min perfektionism i vardagen.

Han kan verkligen allt och lite till. Jag hade dött för honom, varje dag, hundra gånger, om och om igen. För min bror är fan det finaste som hänt mig.
Alla dagar han var orsaken att jag inte gav upp, tanken att lämna honom kvar, ensam, ingen förtjänar det.
Och tanken på honom, där uppe, duktigare än alla mina talanger ihopslagna fick mig att minnas varför livet är så vacker ibland.

Imorse kom han in och bara typ satt där på min säng och frågade ifall jag skulle komma och kolla på när han spelar, och för en kort sekund undrade jag varför han ens frågade.

Ah. Ni skulle bara höra. Man SMÄLTER!

Skyll dig själv för att aldrig bli helare än sönder.

Vilket väder!

Jag har vakat halva natten och sovit bort halva förmiddagen. Inget konstigt med det. Satt och kollade film med killarna och däckade först där vid 3.30 inatt.

Jag är medveten om att livet innebär risker, men risker som enbart har en utväg är riktigt farligt dragna till mig. Och jag vill dö. Ibland känner jag för att dö. Men jag kan bara låta tiden ta slut, klockan slå färdigt och sedan återgå till att vara den jag så uttryckslöst borde vara. Men något är annorlunda. En bit av själen slocknar vid berörning. Bara dör ut, för att aldrig återvända till liv igen. Och smutsen från samvetsdödande ögonblick lämnar spår över mig, svarta fingeravtryck. Men jag återvänder, öppnar ögonen och vi låtsas som att livet fortfarande var lika vackert som dagen innan. För det är så lätt att leva i en lögn.

Nej tack sa jag. Men livet värderar mina leenden efter precis rätt nivå.

 

Nu ska jag lägga mig där ute och steka kött. Lyssna på musik och vara allmänt frånvarande.

 

Faller gör vi alla.

Ni får åter en gång ursäkta min frånvaro. Men inte mer än så, för idag ska jag spendera timmarna i soffan och välvårda min lediga dag. Ikväll, där vid nio är det barnvaktande som gäller i ett par timmar, men tills dess ska jag kolla episod efter episod av FRIENDS.

Jag har gett mig på djärva försök att undvika de bakslag som desperat försöker få mig på fall, försöker åter en gång få mig att minnas frustationen i rädslan att inte riktigt hänga med timmarnas förhastade steg in i framtiden. Men om inte annat håller minimala gränser fortfarande ett hårt grepp runt mina fotleder och med bristen på milt våld för mina fötter stegvis framåt på den stenbelagda vägen som river sönder allt vi en gång kallade egen vilja.

Nu omformulerar jag tidsbristen och försöken att riva mig ur greppet på det som fortfarande håller mig på rätt spår. Står dock fortfarande kvar, och låter det som framhäver smärta på allra bästa sätt ta hand om mig. Träning. Så jag äter, för att aldrig göra om samma misstag, och jag tränar, för att minska fallen "nedsättande tankegångar".

Men somsagt, har en serie som kallar.

 

Puss

Du fyller ut alla tomrum.

Mitt blod rusar genom kroppen som ett slag av en orkan, och jag kan inte motstå frestelsen av att le. För alla små obetydelsefulla ord värmer mig om natten när kylan hittar in. Och du, trots dömande blickar, lägger ner timmar på mig.

Att orättvisan tränger på och verkligheten är sju gånger fulare än visionerna, är oväsentligt i nuläget. För smärtan deras ljudande hat skapar när de når min snöblekta hud är inlindat i alla plåster du har att ge.

Än så länge framställer jag oss som oidentifierade, men du gör skillnad, är betydelse. Och inga kompisar i världen har en orsak att fylla världen med mörker för att du valde att se mig tre minuter längre än de gör. Vi är inget. Men du gör mig till någon. Det gör du. Och för att öppna sanningens portar är du den enda som gett mig en orsak att tro på (oberoende närhet) den vänskap som omvärlden förespråkar. Så jag tror på vänskap nu, oberoende vad vi är, oberoende vem som stannat kvar eller vem som valt att vända ryggen till.

En vecka. Och jag kan inte sluta le, för du gav mig en orsak att vara lycklig.

Dum är jag. Och folk anser att jag inte kan se igenom din avsikt du gömmer i grunden, men det gör jag. Jag vet. Men för mig är det irrelevant, för mig spelar det ingen roll vad andra tycker, för jag vet vad jag tycker och jag vet var jag har mig själv.

Tack. För att du är du. Vad du nu är.

LoveUntitledLimitilions | limitilions.tumblr.com | limitilions.comJust hold me | via TumblrUntitled♡DiamondBeautiful🌸

weheartit.com

Jag krigar livskrig och väljer mig själv.

Körde ett killer benpass på gymmet och eftersom det blev ben i 45 minuter får jag förlänga lördagens pass och klämma in ryggen där också. Men lika bra så kanske. 
Efter veckoslutet föll mitt automatiska system för matintag och tog mig 4 dagar innan jag åter hade kontroll över alla måltider i dygnet, vilket fick mig att inse vilket kontrollbehov jag lider av. Nu funkar det igen och dygnets alla timmar har lagt sig rätt i min kroppsliga klocka. 

Det var så länge det handlade om att se bra ut. Men för varje dag som går finner jag en inre röst som skriker allt högre och ber mig fokusera på det som håller mig vid liv. 
För i slutändan, när lampan släckts och jorden snurrat sig yr runt solen så går jag en alldeles egen väg. En väg ingen annan levande individ kommer gå, och det handlar bara om mig. Min hälsa. 
Och jag kan underskatta jordens befolkning för att ingen står och peppar mig tills öronen förvrids vid meningen "du klarar det", men jag finner mig MIN glädje i att lyckas på egen hand. För efter att ögonen runnit klart på tårar och övergick till blod så såg jag inget. Ni förstår, jag har verkligen övergått till självfokus och positivt tänkande. För jag vill ha bättre resultat, nå högre mål och finna egen tillfredställelse. Och i andras tankar finner ingen kotte på denna jord sina slutliga resultat, hur mycket man än hade hoppats. Så kör ditt eget race, fokusera på ditt eget liv och hitta ditt eget sätt att fortsätta framåt!

Nu ska jag återgå till mitt sällsynt ensidiga liv och bearbeta matkoman. 

Återkommer med ett bättre inlägg ikväll efter att jag sprungit en runda och ätit maletkött. 

Puss

 

Du var den som alltid lät mig falla utan fördomar.

Eh. Jag vet att mina löften börjat viska lögner och funnit en allt genomskinligare form, men just nu (idag) får bloggen stå utan desto större uppmärksamhet. Orken ligger begravd med vintern och provet imorgon (som trots allt är ett av de sista) känns väldigt ifrågasättande nu.
Men så fort jag fått i mig lite energi ska jag ta itu med pluggandet.

Jag var farligt nära att boka in mig på extra träning ikväll men kroppen säger efter och en ridtimme var alldeles nog. Hur det gick är inte värt att gå desto djupare in på, men Kaisa har nog aldrig varit lika spänd som hon var idag. Tur nog bestod timmen av ordentlig lösgörning i främst skritt och sista minuterna av de 60 ridna kände jag minsta kontakt med henne. Usch. Men nya tag nästa gång!

För övrigt var det världens segaste skoldag efter lovet och kaffeintaget ligger för tillfället på 3 koppar.

Fånga ögonblicken.

Landat ute i solstolen efter att jag äntligen fått mina alternativa skolavslutningsklänningar beställda. Känns riktigt bra och att solen är tillräckligt varm för att man ska kunna ligga ute och bli några nyanser guldigare i April är ett mirakel.

Övervägde ideen att möjligtvis genomföra en ny tradition som mina föräldrar hållit undangömd ifrån oss fram tills nu, men eftersom det bara är en dröm får vi ta det en annan dag.
Ikväll kommer mormor och morfar och vi ska avnjuta röttvin och anka (min absoluta favorit vilken dag på året som helst) och imorgon är det tillbaka till vardagen som gäller.

Vi får väl helt enkelt bara hoppas på att någon av klänningarna (som jag med handen på hjärtat lovar visa upp senare) passar och ser bra ut.


Nu ska jag återgå till livet..

 

Djupblå himmel och ofunna änglavingar

Såja. Det värsta är över nu och soffliggandet rond nr. 2 är igång. Mickel och gänget plockade upp mig när jag väl fått upp ögonen och hunnit dra på mig mina skönaste mjukisbyxor för att få lite frisk luft och checka in alla andra, minst lika pigga människor.
Men nu är det bara att ligga hemma och låta hjärncellerna återhämta sig. Haha :)

Borde väl även försöka äta något eftersom dagens energiintag ligger på ett äpple och en riskaka. Så, vi får höras imorgon!

Ska sluta söka det du aldrig låter mig se

Dagens mående är inte på topp. Där vid halv tolv igårkväll kom vi iväg och gudvetnär åkte vi hem till Emmy. Och helt enkelt sov jag där och vaknade typ halvtimma innan bussen gick. Nu samlar jag krafter för att ta mig till duschen och sedan lägga mig ute i solen. Trevlig påsksöndag och allt det där!

Gå in och följ mej på instagram så länge!

Lyft gränserna och sväva ovanpå molnen.

Gårdagens drog ut till midnatt och så mycket har jag antgligen inte skrattat på senaste året. Saknar redan närheten av humoristiska synpunkter på livet. Men det är okej, kanske vi åker dit på besök snart igen. 

Idag är det åter igen ridning som står på listan. Taaler behöver motioneras och jag behöver komma ut i friska luften efter gårdagen. Annars tänker jag hålla dagen öppen för alternativa möjligheter och se ifall något dyker upp.

Fin kille!

Ge livet en mening.

Meningen var en tidig morgonupdate för att klargöra för er att dagen är lång. Men sängen kändes trots allt fem gånger bättre och eftersm jag bara satt och fånstirrade framför mig när jag kommit upp ur sängen så blev det aningen bråttom för att hinna till stallet.

Efter en hel vecka bestmmer sig flunssan för att bryta ut sådär ordentligt och jag snorar som småbarn gör okontrollerat. Men ridtimmen gick fantastiskt bra och foten är fortfarande alldeles hel. När jag väl kom hem hann jag inget annat än ta en banan i handen och byta ridbyxorna till leggins och raka vägen till gymmet för att pumpa
muskler. HAHA. Sådär som miniballonger typ.  Biceps, triceps, bröst och sedan tog tiden slut. 

Smågrät i duschen vid denna manuella rörelse att gnugga in shampot i håret och insåg att under de kommande veckorna kommer samma rörelse bli en vanesak
(smärtan då alltså).

Nu trycker jag i mig stor portion mellis och sedan överväger jag att städa upp i rummet innan Erika (ÄNTLIGEN) kommer till Nagu. 

 

Frustationen att inte finna det man söker!

Eftersom jag jobbar på att sluta må dåligt över det jag inte kan påverka försöker jag finna glädjen i att jag går ut grundskolan om 44 dagar. Och de 44 återstående dagar tänker jag fan göra perfekta. Nej. Kanske. Jo.

Idag ligger största ångesten på klänningen. Jag är jättejätte kinkig när det kommer till den perfekta klänningen och jag efter 4 timmar intensivt letande fortfarande står tomhänt och gråtfärdig blir jag lite halvparanoid och tror att jag inte är gjord för shopping (LÖGN) och desperat frågar Elin ifall jag trots allt möjligtvis kan överväga en tight klänning. Och shit. Jag tror jag aldrig blivit lika rörd, under mitt livslånga liv (logik) har ingen någonsin lyckats få mig att känna mig lika vacker som Elin just självmant tryckte ner på sitt tangentbord. Eller egentligen, det var första gången genom hela jävla årshistorien som jag faktiskt vågade aningen möjligtvis halvhjärtat tro på det.

Och mitt hår? VADSKAJAGGÖRA? Just nu är det rätt okej, men 44 dagar är trots allt 1056 timmar och utväxten hinner bli rejäl. Eftersom trogna Fia befinner sig på andra sidan världen (nästan i alla fall) så måste jag verkligen komma på något nu. Usch. Men somsagt 44 dagar. 

 

Nu återgår jag till sökandet av klänningar och middagslagandet.

Pusspåmunnen.

Short Prom Dress | http://missdress.org/short-prom-dress-11/➡️ follow me on instagram: caro_176 😊dress: Where to get this style? - WheretogetUpdo via Green Wedding Shoes<3HaiWowFashionista | Vk

weheartit.com

I'm not the shooter, I'm the bullet bitch.

Efter skolan slängde jag mig direkt framför den större varianten av tv vi har i vårt hus och spelade GTA non-stop i ett par timmar tills nerverna rent av bad mig ge upp. Nu skakar min rumsvägg sådär typiskt som den brukar göra när brorsan är hemma och kör sin variant av lämplig ljudnivå på musik. Men rätt okej musikval idag för att vara han.

Fortfarande aningen svårt att förstå att det faktiskt är 4 dagar ledigt som gäller nu, men kroppen har trots allt en mild variant av lyckorus, så på ett eller annat sätt förstår väl hjärnan det snart också.

Vet inte ifall det händer något kommande dagarna, men Erika skulle väl komma hit ett dygn och kanske någon spontant skulle ringa mig? Haha

I wish.

Nu ska jag njuta av det fina vädret och sällskapet som är knappt men fortfarande vid liv.

Pusshej

 

Möjligtvis början på oändligheten

Wow. Eftersom min fot nu snarare liknar en blåval och funnit en rätt så intressant blå-lila nyans som jag lätt kommer blanda ihop med vattenfärger någon dag, bestämde jag mig för att köra hemmaträning här i mitt vardagligt dammiga rum. Inte bara pågrund av foten utan också pågrund av tidsbrist och bästa möjliga sparning på tid är väl att sköta skiten precis där man befinner sig just då.

I alla fall. Körde magen och en hel del rumpa. Inte samma effektivitet som på gymmet men close enough. Imorgon ska jag dock försöka ge mig på ett pass för övre kroppen och efter påsk så blir det ett jobbigt benpass bara för att lägga i en lite högre växel direkt. Plugget börjar sakta men säkert sjunka i energidrivande effekt och jag får lägga kommande månaderna på att nå alla delmål upp mot toppen.

Möjligtvis tappar jag väl bort mig på vägen, men tur är jag grym på kartläsning.

Ni hänger väl med?

Här är dagsformen. Ursäktar pinsamheten i att jag trots allt saknar allt som kallas synliga arm-muskler. HAHA

Ah. Powerkick av kontroll.

 

 

Inpackad och sörjande

Jag ger mig själv 10 av 10 i stilpoäng när det gäller att landa i leran. Det var inte första gången och jag kan bara hoppas att det var den sista. 
Kaisa fck en spurt och steg på min fot och när jag väl fallit ner i leran ansiktet före tar hon lite extra sats och springer över mig. Hmpf.
Och trots smärtan, en blå fot och förskräckligt leriga kläder så var det mest frustationen som lämnade spår. Eftersom jag inte fick min ridsko på mer kunde jag heller inte rida vilket kändes förjävligt. Så satt där och tyckte småsynd om mig själv. Och fick avboka morgondagens ridtimme med Taaler också som jag väntat på i ett par månader. Haha. Jag vet. Jag vill gråta. 

Men trots att jag inte kommer rida imorgon ska jag försöka köra övre kroppen på gymmet och sedan är det hård pluggning inför veckans sista prov innan PÅSKLOV!

 

Vi får höras imorgon. Haha. 

Puss från JagVetJagÄrVärldensTråkigasteMänniska

Kolla in mina tjockkorvar till tår. 

Toppen av alla sönderrasade berg.

Vi faller. Åter en gång rasar vi hjälplösa ihop i varandras närhet utan att se farlighetsgraden i ögonblicken. Men vad hade vi förväntat oss då det gäller ryggtavlor och cirklar som aldrig når hörn. Du utstrålar skulden när det kommer till hur dålig vän jag är. Jag suger, rent av är kass på att hålla oss levande. Men vi har funnit en utomstående resurs som för oss samman, även i de värsta stormarna. Vi lever ju trots allt. (Och var noga med att observera att det inte gäller att överleva mera, utan att vi hittat tillbaka på en så vackert kallad livsväg.) Så när jag ber dig lyssna på mig, ber dig växa fem centimeter utan desto större orsak, vill jag bara ge dig fem procent extra kärlek att återleva kärleken i.

Det är till dig. Du som står ut med mig natt och dag. Du som fortfarande kramar mig när jag ber dig återgå till din egen, så mycket simplare vardag.

Du är kärlek rakt i genom. Varje dag!

Dagen gjorde bakåtvolter och trots att jag aldrig riktigt var till någon stor hjälp så lade jag tiden på någon som trots allt var värd den. Lång PW istället ute bland granarnas rötter. Ska ringa ett samtal som jag antar kommer ta längre än jag egentligen har tid med och sedan PLUGG!

puss.

Fyll dina hjärnor med kärleksbrev

Träning. Alltså slutsatsen av de senaste två veckorna är about noll när det i korta drag kommer till styrketräning. Men ny vecka, nya tag. Om 1 timme och 27 minuter ska jag rensa tankarna och pressa ut all energi och ilska på de tyngsta vikterna jag passerar. För tillfället sitter vi och käkar mellis och snackar skit. Ni fattar, typisk måndag.

Vi hörs när solen gått ner.