Camillas

Jag krigar livskrig och väljer mig själv.

Körde ett killer benpass på gymmet och eftersom det blev ben i 45 minuter får jag förlänga lördagens pass och klämma in ryggen där också. Men lika bra så kanske. 
Efter veckoslutet föll mitt automatiska system för matintag och tog mig 4 dagar innan jag åter hade kontroll över alla måltider i dygnet, vilket fick mig att inse vilket kontrollbehov jag lider av. Nu funkar det igen och dygnets alla timmar har lagt sig rätt i min kroppsliga klocka. 

Det var så länge det handlade om att se bra ut. Men för varje dag som går finner jag en inre röst som skriker allt högre och ber mig fokusera på det som håller mig vid liv. 
För i slutändan, när lampan släckts och jorden snurrat sig yr runt solen så går jag en alldeles egen väg. En väg ingen annan levande individ kommer gå, och det handlar bara om mig. Min hälsa. 
Och jag kan underskatta jordens befolkning för att ingen står och peppar mig tills öronen förvrids vid meningen "du klarar det", men jag finner mig MIN glädje i att lyckas på egen hand. För efter att ögonen runnit klart på tårar och övergick till blod så såg jag inget. Ni förstår, jag har verkligen övergått till självfokus och positivt tänkande. För jag vill ha bättre resultat, nå högre mål och finna egen tillfredställelse. Och i andras tankar finner ingen kotte på denna jord sina slutliga resultat, hur mycket man än hade hoppats. Så kör ditt eget race, fokusera på ditt eget liv och hitta ditt eget sätt att fortsätta framåt!

Nu ska jag återgå till mitt sällsynt ensidiga liv och bearbeta matkoman. 

Återkommer med ett bättre inlägg ikväll efter att jag sprungit en runda och ätit maletkött. 

Puss

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas