Camillas

Varje vägskäl har ett gatunamn.

Jag stirrar tomt, på en skärm som slocknat bort flera minuter innan tanken slog mig att jag måste se ytterst enfaldig ut. Jag känner något som jag högst troligen kommer undanhålla med all styrka jag har, tills jag inte längre finner orsak att inte våga. Men just nu är jag skiträdd för att falla i fällor som äter mig levandes. Det har gått fem veckor och det finns fortfarande dagar jag ligger över sängkanten med huvudet hängandes mot det kalla golvet, bara för att försöka dränka tankarna i en översvämning av blod.
Det gör inte ont längre, för jag känner knappt alls. Och oerfarenhet drabbar mina mentala kunskaper att veta när det går över.. går det över?
Kommer jag passerande år alltid stå på min vakt för att inte släppa in något som en dag skulle skada mig?

Jag hade hunnit glömma bort hur fjärilarnas tillväxt i magsäcken kändes, fram tills idag. De kom på besök, och motstridigt hälsade jag dem välkomna, nästan alla av dem i alla fall (för mängden skrämde mig lite) och tyckte den utsträckta känslan av att behöva kräkas nästan kändes underhållande.

Vi dödar varandra med fiktiva vapen för att känna något såpass vackert som kärlek.

Men kärlek är i grund och botten bara ett hav av omärkta pusselbitar som saknar sin plats.
Så det är dags att sitta på vakt och hitta de som fortfarande inte tagit desto större skada av oceanens hårdhänta vågor.

Jag tror jag har hittat en.xxx

 

two, together, alone, forever, romance, loveUntitledUntitledsleeping together <3

The answer is Tequila.

Vid liv.

Jätte kul kväll igår, som absolut inte spårade mer än nödvändigt. Som ingick precis allt det som förväntas. Härliga vänner, något att släcka törsten med, soffmys, kortspel och musik på anständigt hög volym.
Ändringar i planen dock och vid tre inatt fick jag erbjudandet att följa med hem till Nagu istället för att stanna där och övernatta. Eftersom jag var så oerhört trött efter en lång dag och helvild kväll så drog jag hem. Satt på köksbänken, drack ett glas kakao, åt en smörgås och kröp strax därefter ner i egen säng under eget täcke och dog bort.

Sov bort hela förmiddagen, flummade runt alldeles skakis i hela huset. Satt ute på terassen med pappsen och talade och kröp sakta men säkert tillbaka ner under täcket.
Här ligger jag nu utdäckad och äcklig. Mina bröst är täckta i text av olika slag med olika pennor, och min mobil plingar till med jämna mellanrum.

Det känns bra nu. På ett eller annat sätt kommer allt att lösa sig till slut.

Puss

💀💀

What about angels?

Godmorgon världen!

Gårkvällen slutade med en långpromenad, filmtittande uppkrupna i min säng och så höll vi killarna lite sällskap nere i nedrevåningen under sämre tider då de behövde lite extra styrka i spelet. Åt smörgåsar mitt i natten, satt evigheter ute på terassen och pratade innan jag kröp ner under täcket, fastklistrad vid mobilen. 02.39 var sista gången jag kikade på den upplysta skärmen, och den bättre hälft som befinner sig i en annan stad hade hunnit ringa utan att jag hört eller vaknat. Klockan nio slog alarmet igång och spenderat gångna timmen uppe på mitt rum eftersom vi har en sovande själ nere på soffan som jag helst undviker att väcka.

12 minuter ska jag börja promenera till bussen för att ta itu med de absolut sista 7 timmarna jobb för i sommar. Bara sju timmar och sedan har jag exakt 40 minuter på mig att duscha etc. för att bli upplockad och iväg på bättre äventyr! Kommer bli en lång dag, antagligen ännu längre natt och en fruktansvärd morgondag.

Men jag är förberedd. Haha

Idag får jag även veta hur det blir, och jag kan faktiskt inte gå utan det där lilla pirret i magen.

Tänk om...

Puss

xx

Jag vill kyssas under täcket, helst uppe på ett tak, så att stjärnorna kan se oss.

Upplever euforisk mani. Kollat onödigt många filmer som driver luften ur lungorna. Jag har inbillat mig närvarande sällskap och upplevt dödsorsakande huvudvärk. Jag har förväntat mig ordentlig nattsömn som slutat med att jag ligger med mobilen i handen, klarvaken fortfarande flera timmar efter midnatt.
Jag har kokat gröt mitt i natten, stirrat stjärnhimmelen i ögonen och förföriskt planerat in helgen i minsta detalj. Eller halva helgen i alla fall.

Finns inte mycket att tillägga. Inte mycket som är redo att blottas än. Men tro mig, det är påväg.

Puss

.

Ska vi hångla?

Någon gång efter ett inatt har jag somnat med mobilen i handen ihopkrupen med datorns fläkt aktivt surrande i fotändan av min säng.
När alarmet slog igång 06.00 gick jag med ett halv öga genom nattens mess (ännu nerkrupen under täcket) och med osäkra mål lyckades jag ta mig till nedrevåningen, via köket, via terassen, via klädskåpet och sedan bekvämt placerad i soffan.

Jag har släpat mig hit och sitter för tillfället på lektion 1 av 6 idag.

Den här dagen, sen är det viloläge i tre dagar igen.

Puss

Want you to love me...

whatever.

Jag är där igen. Jag är där igen då jag aldrig vill gå och lägga mig, rädd för att gå miste om något viktigt. Rädd för att sova bort tiden.
Jag antar att det är något bra? Jag antar att jag äntligen tagit ett par steg framåt (denna gång dock med en oroväckande rädsla flåsandes i nacken).
Men efter allt påverkar detaljerna mig negativt. Jag försöker masa mig upp ur renbäddade lakan, försöker krypa ner för trapporna, försöker med ett halvt öga få något gjort, och det går sådär.
Imorgon är sista skoldagen för veckan. Sista dagen i en dimma som slukar mig levandes, som får min närvaro att förbli osynlig och jag längtar efter helg. Jag längtar efter en lördag som inkommande.

Jag kommer så småningom däcka ihop här under täcket, sova bort tiden, hoppas på något bättre och en ny början, men tills dess får jag njuta av det jag har.

Puss

En dag kanske det är för sent.

Ledig dag. Mår inte farligt bra och under senaste 24 timmarna har flunssan på ett eller annat sätt lyckats återanfalla min kropp, och patetiskt  nog har jag legat under täcket precis hela förmiddagen.
Trots total ensamhet har jag sällskap dygnet runt via chatten och trots känslorna som överväldigande fortfarande efter fem veckor grabbar strypgrepp om halsen på mig, så finner jag ett lugn i att ha någon där. Någon som lyckas återuppliva glädjen i småsaker. Någon som får mig att skratta åt sms som inte har en egentlig tråd att följa. Det gör mig lycklig, att äntligen faktiskt veta att livet går vidare!

Idag var det dags, dagen ni anser vara absolut obetydelsefull, men jag väntat på i månader.
Idag var det dags att kolla på The Fault in Our Stars. Läst boken på orginalspråk två gånger nu och äntligen fann jag mod att trycka på play och njuta åt åsynen av desperat kärlek. Kommit 61 minuter och 3 sekunder genom denna olyckligt sårbara historia, och jag njuter av känslan av makt. För jag finner hopp i att själv en dag, så snart som möjligt få skapa något vackert jag med.
Jag skriver en bok. Trots skrattretande mönster i mina inlägg, trots tron på att jag är för ung för att kunna uttrycka mig enligt samma mönster som mina inspirationskällor gör, så är jag fullständigt redo att fullfölja min dröm, mina ideer.

Jag har modet att skriva kärlek, använda makt. För man ska inte slänga bort sina talanger. Kom ihåg det ni med. En dag kanske det är för sent.

all kärlek och lite till

xxx

 

girly | Tumblr

Vardagsflum

Suttit eftermiddagen vid skolbänken och låtit informationen smyga in genom ena örat och hälften har även passerat det andra.
Timmarna har slukats upp av lärare som har en tendens att inte sluta prata och jag räknar ner minuterna tills bussen går hem och jag kan slå ner mig i min vanliga position i soffan och utarbeta tanken på att göra något vettigt av mitt liv. Fortfarande säker på att denna byggnad får mitt psyke att krympa ihop till en tät fyrkant inpackad med information som inte kommer hitta en väg ut på papper när det verkligen gäller.

Det är alltså fortfarande omöjligt att finna balans i vardag och skola. Omöjligt att orka fortsätta i samma banspår.

Sista lektionen närmar sig ett slut och bussen går om 40 långa minuter.

Vi hörs.

100 things to be happy about.

Dagarna går i dimmor som skiftar i oklara färger och inga färger alls.
Jag sitter uppe tills blicken trillar i kors och låter tiden sakta driva mot veckoslut i sin dystra takt.
Jag spenderar helst alla vakna timmar i sällskap för att inte återvända till den lerpöl jag just klivit upp ur. Och tillfälligt står jag på stadiga ben, tillfälligt finner jag trygghet i det sällskap som trots timmarna med mig inte befinner sig närvarande idag. Inte idag, och knappast under resten av veckan heller, men jag lever på hoppet på vackra dagar. Alltid gjort.

Jag har äntligen återförenats med de känslor som en dag var bekanta även för mig. Jag har äntligen skrattat mig lycklig för livet hoppas för min del med.
Jag har äntligen rest mig.

Nu inväntas åter en ny helg i farten och människor som på ett eller annat sätt fyller ut tomheten. Den tomheten som efter senaste dygnen finns kvar.

Det kommer ta länge innan jag lika helhjärtat kan öppna upp mina portar, men en vacker dag kommer jag göra det igen och förstå mig på det här med kärlek igen. För jag tror på vackra dagar.

Sliten, oerhört trött, men lyckan har äntligen även besökt mig.

Puss

Feeling goodUntitled\\To happiness

Nej. Inte idag.

Batteriet hunnit dö ett par gånger under dagens messande..

Lång skoldag, men lyckligt lottad att jag haft underållning i kubik och kurser i period ett som är relativt lättskötta.
Huvudet är två minuter ifrån att explodera och jag är så trött att jag satt på golvet i duschen.
Mitt hår doftar himmelskt och jag har snart stirrat tomt på 9gag i två timmar.
Det har regnat i fyra timmar och fem minuter och jag har druckit ett stop med kall kakao.
Däckad och död. Läggdags så fort tiden tillåter det!

Imorgon får jag sova aningen längre, vilket också betyder att jag kommer orka släpa mitt tjocka arsle till gymmet.

Bara så ni vet liksom..

 

 

En dag för lite

Känns som jag behövde tjugofyra timmar helg till ibland, och idag är en sådan dag.
Att masa sig upp ur sängen klockan sex var rent utav sagt omöjligt, och när mamma försynt kikade in kvart över och frågade ifall jag inte skulle upp snart flög jag som en raket, bombsäker på att jag redan hade missat bussen. Men icke.
Här sitter jag invirad i två filtar på soffan och anstränger mig fullständigt för att fokusera rakt med ögonen.
Hade hoppats kunna säga att det bara är för klockan är så lite, men tyvärr är idag en av dessa dagar då jag klockan fem (när jag kommit hem från skolan) kommer ligga ihopkrupen i soffan och sova som ett barn.

Ibland är det tungt att vara ung.

Nu ska jag försöka få något gjort och ta mig upp till den förbannade bussen.

Puss

Vad hände inatt?

Jag tror jag aldrig funnit lika mycket lycka i en och samma kväll innan. Känns som de senaste 24 timmarna spenderats på absolut bästa möjliga sätt, och istället för att fråga vad vi gjort blir listan definitivt kortare ifall man frågar vad vi inte gjort! Flätat ny kompiskontakt, kramats mer än jag gjort på senaste året, druckit i måttliga (nästan) mängder, funnit lite närhet och åter en natt vakat in på morgontimmarna och till slut däckat tätt intill en mänsklig själ på främmande soffa för att bara 90 minuter senare vara igång igen.

Har upplevt det ultimata lyckopirret i hela kroppen, och för 24 timmar fick jag känna mig som en levande själ igen. Allt för alltid med sig konsekvenser som får tas, men dessa tas förhoppningsvis först i efterhand.

Där kring elva imorse blev det aningen tungt och 13.45 tog jag bussen hem för att ta mig 20 terapeutiska minuter i en kokhet dusch och sedan slänga mig under en filt i soffan med en liter juice.

Livet alltså. Jag är fan kär på samma gång som det inte finns en front i min vardag jag inte på ett eller annat sätt fuckat upp. 

Men puss på det.

tangled giftangled giftangled gif

 

För många timmar tillbringade i din vinterkalla närhet

Trött tjej. Var så uppspelt igår när jag klev in genom ytterdörren och hade en hel hög med nya samt begagnade kläder att testa, att det tog länge innan jag kom till ro och kunde lägga mig i vågrätt läge.
Upp enligt gammal vana, dusch, fixa till mig lite och iväg på jobb!
Kort dag och efter mammsen hämtat min vinterjacka är jag fit for fight att vaka hela natten. Absolut skönaste känslan är väl att vara ledig imorgon. Inga tider att passa, inga kontrollbehov att utmana och inga gränser att följa. Köra fullt ut bara och sova bort hela morgondagen istället!

Detaljer saknas, uppdateras möjligen vid senare tillfälle.

Nu ska jag äta upp mina vindruvor och njuta av tystnaden i hamnen.

Puss

Vem önskar sig regn i öknen?

Upplever kärlek på elitnivå och väljer idag att även (vackert nog) dra in lite luft mellan en välformad springa vid läpparnas yttre kant.
Andra raden av inlägget känns aningen påträngt så jag försöker med bästa förmåga skjuta fram det en mening till...
Jag hade hoppats på att livet fortsätter i en bana värd att minnas efter att man tappat sig själv i golvet och gått i kras, men sanningen är den att jag aldrig besökt en lika välvårdat tät dimma. Jag har aldrig funnit mig lika borttappad förut. Så ni, ni som vänder blicken åt mitt håll när jag öppnar min maniska käft som för det mesta bara öser ut orimliga rader av osammanhängande ord, ni om spenderar timmar med mig, bredvid mig, nära mig och sprider en liten låga kärlek, ni räddar mig från drastisk koma.

Att befinna en evig tacksamhet och aldrig kunna uppnå samma välgörande själv, att känna fullständig lycka i sällskap som får halva tiden att spåra totalt och fortfarande känna att kanske jag har en plats jag med. För det har jag. Var vet jag inte än, vilka hjärtan jag får besöka är oidentifierat, men jag hör hemma någonstans jag med.

Jag har krigat, med mig själv och mot mig själv, men idag får jag stolt le lite och medge att jag krigar för mig själv.

Tack alla onämnda individer som jag hoppas förstår att det är er jag syftar på, tack. Och kommer jag någonsin ha en chans eller kärlek nog att delvis kunna hjälpa er vid situationer lika samt olika min, så lovar jag göra mitt bästa!

Startat upp Anns nya mobil, lackat naglarna (TVÅ gånger), förälskat mig i Iris (älskade lilla katt), underhållning på hög nivå, vrålsjungit i bilen, åkt bil över hela Nagu med full bil båda i dagsljus och nattmörker och messat med en go kille.

 

Godnattpussar

xxx

 

Godmorgon!

Ledig dag, varit uppe några timmar och ska precis strax dra till bussen för att möta upp Ann.
Vad dagen för med sig vet jag inte ännu, men återstår att se helt enkelt! Kör mjukisbyxor, tröja och håret uppsatt. Perfekt fredag.

Puss

Thank god it's Friday ! Thank god it's Friday !

Benpass check.

Somnade på soffan (börjar väl bli en vana nu) och förmodar att jag lider av kronisk trötthet, eller så är det hösten som för med sig lite deprimerad stämning över vår världsdel.
Oberoende sov jag tills mamma väckte mig och fortfarande vimmelkantig bytte jag om och vi åkte till gymmet.
Hade det helt för mig själv så utförde ett lite mer krävande pass med koncentration i fokus, och 90 minuter sprang iväg i euforiskt påverkade världar innan jag hann reagera desto mer.

Efter en sväng via butiken slog jag ner min tjocka röv i soffan igen för att åter slå på datorn och uppleva musikens stimulerande intryck och fixade ihop det ni kallar mellanmål men jag nöjer mig med som middag.

Ni är älskvärt underbara.

Imorgon är jag ledig, tänker sova så länge jag kan, fixa mig, åka upp till förra skolan och hälsa på Ann (<3) och sedan bär det väl vidare. Fredag kväll och jag hoppas så många som möjligt hänger på.

Puss

Snygg tjej, liten myra.

Tyra och jag, vi har aldrig riktigt haft allting hemma, och dagar som dessa behöver jag henne mer än hon vet om.
Jag behöver någon som får mig att skratta tills jag ligger bubbelvikt på golvet, tills luften tagit slut och käkarna krampar i försök att sluta flina.

Alltså, hon är så jäkla fin den tjejen.

Pusspusspuss

Be your own hero.

Vaken. Sovit bort 24 timmar av de senaste gångna 32 timmarna och jag känner mig förvånansvärt nog fortfarande lite på den sömnigare sidan.
Inte farligt taggad för lång skoldag, men imorgon är jag ju trots allt ledig och hinner sova hur länge jag vill, och ta hur mycket tid på mig som helst innan jag behöver ge mig av någonstans.

Nu blir det åter lite bråttom så jag får logga ut här och lägga plattången på, men nu vet ni att jag lever i allafall!

Puss

Dystra morgontimmar då jag finner luft att andas in och ut.

Jag fruktar självaste tanken att så småningom växa upp, så småningom inte ha möjligheten att vara sårbart svag och hjälplös när det väl behövs.
Jag fruktar framtidens högutbildande som krävs för att lyckas som människa (förväntat för min del alltså) och paniken som uppstår när ensamheten påminner mig om hur många dagar jag ödslar i den närvarande dimma som förekommer i väntan på något bättre. Jag behöver inget bättre.

Jag älskar numera på avstånd.
Tilltalar mina obeskrivligt känsliga sinnen att endast andas utåt, endast titta med ena ögat, endast lyssna när något vackert infaller hörseln och bara prata när det finns en förutspråkad melodi att fullfölja.
Jag konstruerar i milda former och kyssarna jag slänger ut i den kala hallen finner ingen exakt kropp att binda sig vid.

Att motstå spirituell tillväxt upphör alltid med att vara lika misslyckat som försöken att glömma de dagar du fortfarande var omodifierad och tillbakadraget vacker.
Ogranskad skönhet jag, i smyg, kunde behålla för mig själv.
Nu är klackarnas kanter sönderslipade mot asfaltbelagda gator, uppvärmda längs med den välkända vägen mellan min dörr och din.

Trots försök är framtiden omöjlig att förnekas. Stabilt påbörjas vandringen fram till tron på att du i ovissheten kommer påbörja en ny form av kontroll för att förebygga protestmarcher mot de svaga. De ovetande. Mot någon som jag.

Minnen hinner absorbera den tunga luft som vanvettigt besöker dina lungor, fingranskar luftrören och beviljar att du fortfarande är vid liv. På ett eller annat sätt.

Aldrig har den här skiten känts lika ren, och aldrig har jag frivilligt valt att ligga kvar och simma runt med ostadiga armar och ben.
"Simma lugnt nu" skrek du, och jag fann mod att släppa taget och sjunka som en bortblekt sten.

 

Dagens medsvepande kommentar:

"Låt mig vattna dig, och ge dig solsken, så ska du se att det kan börja spira något fint."
TACK FINA DU.

Breathe Breathe

Cause it can get ugly before it gets beautiful

Sömn på dropp. Knappt två timmar vaken innan jag åter föll in i en djup koma och vaknade först 17.00 när brorsan kom hem från skolan och utförde sina oljud som han aldrig riktigt tycks lyckas undgå. Är aningen borta och kaotiskt vart dagen försvunnit samt hur jag ska lyckas sova  inatt. Men tar det när det är aktuellt, nu är jag bara så innerligt lycklig över mina 18 timmar sömn senaste dygnet att det vinner över allt.
Ska gå och hjälpa pappa med middagen, kanske gå ut på en långpromenad (ifall Kreetta hakar på) och göra undan läxor samt kolla upp vad jag missat under dagens bortlämnade lektion.
Allt är rätt okej typ.

 

Puss

ɪᴍ ғᴀʟʟɪɴɢ ғᴏʀ ʏᴏᴜʀ ᴇʏᴇs | via Tumblr

Hjälp de vettskrämda

Stormen utanför verkar inte hitta ett slut och har väckt mig ett tiotal gånger under natten. Beslöt mig för att skita i skolan idag och ta sovmorgon istället eftersom jag bara skulle haft en lektion och jag för första gången på länge somnade om.
Nu ligger jag uppe på mitt rum, nerkrupen under täcket med datorn i famnen och kollar en dålig film för att kompensera de bittra timmarna och undvika vädret där ute.
Ingen skulle jag påstå är riktigt på humör för att göra något vettigt idag. Men när jag kollat klart ett par filmer, sovit några timmar till och kanske mår lite bättre (fortfarande flunssa) så ska jag dra till gymmet i daglig vana och utföra något som kan kallas prestation för min del också.

Det tar väl sig så småningom.

Skuggorna finner plats på de gator du gått.

Tränat, ätit och tanken på att duscha har varit på besök, men inte funnit orken än.
Imorgon skulle jag endast ha en lektion strax efter lunch så tänker skolka istället och försöka sova ut. T'nkte ifall det skulle hjälpa ifall jag inte lade på något alarm alls osv. Vill bara testa IFALL det funkar. En morgon utan måsten.
Vilodag imorgon tror jag (eller kondition) men just nu prioriterar jag bara sömnsömnsömn och inte så förannat mycket planerande.

Kanske ni typ fattar ändå.

P
u
s
s

P
å

E
r

Kysser dig under täcket.

De dåliga nyheterna upphör aldrig och uppdateras på rullande band inför ögon som opåverkat får se på.
Kanske är det fel att öppna sanningar för offentligheten, kanske visar jag svagheter inte värda mer än att köras över på uppfarten, men just nu längtar jag till kommande helgs oplanerade spontanitet. Gammefarmor tar livet av sig, det är alltså bara en tidsfråga nu, och det påtvingade inlägget att skriva om barndomsminnen tillsammans med henne lockar inte precis. Kanske jag blivit osentimental, eller så är det helt enkelt ett medvetet val för att inte gå sönder.

Åker till gymmet och springer bort den negativa energin samt pumpar lite biceps därtill för att få känna lite smärta som kategoriseras ok.

Puss babes!

Jag kan fan visa att livet går vidare även för nollor som mig.

Sovmorgon idag eftersom alla lektioner går på eftermiddagen för min del, men skulle påstå att det inte ens skulle ha spelat någon roll eftersom sömn är absolut ett omöjligt fenomen att ens vara värt att nämna. VARJE gång det börjat regna, åskat lite, varit lite väl stora vindpustar har jag vaknat upp och åter tagit mig lite väl många minuter att somna om. Två gånger vaknade jag kallsvettig och en gång i en enorm hostattack som jag trodde skulle ta sista droppen liv ur mig.
Steg upp långt innan jag hade behövt och sitter nu och äter en enorm frukost!

Skola 11.25-16.00 och ikväll bär det väl av till gymmet i vanlig ordning.

Ge mig lite styrka bara.

Kyss.

Lömska knivar spetsade i ryggen.

Körde på tills benen vek sig under kroppen och jag inte riktigt var säker om jag var hungrig eller om magmusklerna krampade. Och plötsligt anföll ett maniskt glädjerus min bortdomnade kropp för en timme eller två och hela världen fann nyanser av lite färg igen, och jag övervann lättjan och fixade middag åt hela familjen. Det släppte ganska kort därefter att jag ätit och kroppen återgick i en bristfällig komasituation.

Jag mår svagt illa och funderar på att så småningom försöka finna lite ro och lyckas somna. Men först dusch, och musik.
Överdoserar musik.

Puss!