Jag tror jag aldrig, någonsin träffat en människa lika fin som Fia. Jag menar utstrålningen, närvaron, det är tivoli på högsta grad. Att någon alltid förstår, någonalltid finns, någon alltid i varje situation accepterar. Och värmen deras besök förde med sig håller mig i gång länge.

Fortsättningen tog mig till en helt annan ö i denna värld, men i tryggt sällskap och bra kroppskänsla, nästan i allafall. Läggdags? Borde ha varit för länge sedan, men här sitter vi fortfarande kvar och fyller öronen med toner fina som fan. Jag gillar det. Jag gillar det här.

Puss och hörs när vardagen kallat.
Nu kör jag huvudet riktigt tomt.