Camillas

I need you girl.

No words needed. Hon gav mig en klump i halsen och vätskefyllda ögon varje gång hon irriterat slängde med huvudet, för jag vet att hon är trött, hon vill inte mera. Att se någon som tillfredställt hjärtat varje dag jag törstat kärlek, totalt sakna livslust får mig att tappa andan, att aldrig vilja låta tiden ta slut.
Och på blott tre månader (känns som en tiondelssekund) så apatisk. 

Att slänga sig upp i sadeln på henne fick åter alla känslor att tvångskrama tarmarna i magen så det sved ner i tårna. Min fina prinsessa.

Och idag, efter alla gråruskiga dagar och vilda skensprång klickade vi. Jag hörde det. *KLICK* och det var hon och jag, vi, i himmelen, på jorden och runt solen.
Jag fann mig själv med ett bergfast grepp runt hennes hals och bara andades in henne, in i mina lungor.


För det finns nog ingen som helat, snörpt ihop alla inre glasskurna hjärtsorger som den hästen har. Och jag älskar henne, jag saknar henne fast hon finns här, jag vill ha mer av henne och jag hoppas hon aldrig någonsin kommer gå ur tiden.

För det finns smärta som gör ont, smärta som får oss att gråta, men hon är smärtan som får mig att förändras.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas