Camillas

Inte så obesvärad.

 

Fias underbara (faktiskt inte långt från perfekta) säng hade jag saknat närapå lika mycket som Fia själv.

Imorse kl. 06.50 kom Zacke och praktiskt taget våldgästade helahalva lägenheten och var inte stilla en sekund. På mig, bredvid mig, över mig, slickade på mig, snusade på mig, knuffade på mig. När jag väl generöst gav upp och lade på tv:n i ett försök att väcka mina inte lika medgörliga ögon stod Zacke och morrade till tv:n som om utomjordingar fösökte kidnappa hans enda och sista del av det vi människor kallar förstånd.
Nitro har gett mig medhållande blickar och hoppas livet snart hade nått ett slut. Haha! Stackarn.

I alla fall.

Duschade, klädde på mig, påpekade att jag trots allt är en rätt så euforisk människa om bara rätt tidpunkt faller sig in, och hällde upp yoghurt i en skål och slängde mig i soffan med Nitro under armen och Zacke som inventerade leksakskorgen, vars innehåll nu ligger utspritt över hela mattan. Typiskt.

Önska mig lycka till vad gäller projekt "ta hand om hundar utan att någon dör".

Jag hoppas ni drivna individer som läser hela detta inlägg inte misstolkar mig och tror jag inte gillar det här, för det gör jag.
Hundvakt hade jag lätt kunnat leva på om det fanns ett jobb som gjorde mig välbärgad, men eftersom det saknar utbildning kan det nog inte finnas ett sätt att leva på det heller. Men det är ytterst mysigt med en hund i famnen och en tass i handen.

pusspusspuss.

ps. Inte fick jag bädda heller...

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas