Camillas

Livet har en fortsättning ändå.

Jag tror jag är död... Om inte, är jag nog det närmaste död man kan vara. VILKEN DAG!
Och egentligen kunde jag likgiltigt låta bli att logga in här och bara falla pladask, raklång i sängen. Men nörden i mig flirtar upp wifi-signalen och ber en kort bön att maten redan är färdig för att fylla på lagret som nådde botten redan för flera timmar sedan.

Glo sönder tv-rutan när pojkarna lycksaligt spelar race mot scoobydoobilar som om det vore på liv och död. Pressa musklerna tills de nöjt skriker enough is enough. Nostalgiskt se det rödgröngulblåa tältet flyga igen, se barnen skratta och känna pirret i magen. Springa trappa upp och trappa ner för att hastigt hitta ett eluttag som tankar krafterna i min betagande iphone. Stirra på pumpande tantrumpor i hopp om att tiden skulle gå snabbare. Åka hem med rumpvärmaren på. - lycka.

Skola. Rida. Slöa. Gymmet. Barngymnastik. Äta.

Halvslöa iphone-bilder

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas