Camillas

You're such a twofaced monster.

Believe in Yourself ッ | via Facebook

Lite småtrasig chey här.
Det var back to school efter lovet igår och min förmåga att vända om på tankesystemet står nog näst på listan att vinna ett nobelpris.
Tom. Fruktansvärt tom, och det är väl de mest ångestdrabbade dagarna då man varken känner eller vet.
Gick över till Kreetta direkt efter skolan eftersom hennes livsbejakande syn på måndagar var mitt enda hopp till ett gott slut på dagen.
Låg flera timmar tätt intill varandra och slumrade stundvis till medan filmmarathon gick på tv.

Under träningen började jag må riktigtriktigt illa, var alldeles redo att kräkas och när jag kom hem låg jag i fosterställning på soffan i en timma eller så innan jag kunde resa mig igen. Fyfan. Och lade mig relativt tidigt för att sedan bemöta besvikelsen i åter några sömnlösa timmar.

Idag har jag funnit en avig spegelbild av mitt inre och stundvis har jag känt vår och lite livslust i luften på samma gång som livet slår volter.
Ridtimmen gick dock bra och kändes falla precis på rätt plats. Kände den där nostalgiska känslan i hela kroppen, hur jag flög tillbaka två år i tiden då livet var simpelt, rent och ihopskrynklade missförstånd bara var en framtidsfråga. Jätte go häst jag fick rida, och gick riktigt bra.

Nu är jag främst trött. Dödstrött och skolarbetet kallar. Livet kallar. Skaslutablogganu.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas