Camillas

Snöslaskiga asfaltsbelagda vägar.

Jag plundrar blickar med mina nakna ben över den snöslask belagda vägen. En lindrig ångest när jag kommer på mig själv med att räkna ner till helg, för dagar mitt i veckan går snigelsnabbt (?) framåt och adrenalinruset i kroppen efter tanken på LYCKA!

Jag kör snörally med skorna i leran och tankarna går hyperfrenetiskt genom min så kallade ihåliga skalle när Hermitude står på PLAY.

Kniper fast ögonen, i ett försök att faktiskt be om lite solsken, och håller mig fastbunden vid fruktdiskerna så länge, och förhoppningsfullt rinner tropiskt blod genom kroppen för en sekund eller två.

Ska dra hästrally nu. Klä på mig kalla ridbyxor och möta slasket med inte så öppna armar inför en väl efterlängtad tur på slaskplanen. I galopp ska jag lyfta fram alla innestående krafter som stått på lur och kanske finna lite tillfällig lycka, tisdagslycka.

Snartsnartsnart är det söndag och jag flyttar in hos Fia (blogg HÄR) för några dagar....

 

Måndagens grådimmiga vardag.

Jag går i rastlösa cirklar och mina slöa fotbotten gräver sakta men säkert in en säker bana i laminatgolvet, och jag känner mig inte sinnad i måndagens grådimmiga vardag. Inte här liksom, stannar kvar i förra vackens tröskelklättrande. För en påsmygande men dock så främmande personlighet har lyckats tränga sig på och jag tror aldrig en förbifarande känsla har kritiserat min tankegång så hårt som igår idag .
Alltid nöjaktig ambition att fortsätta cirkla runt, och efter tillräckligt många sekunder för att inte verka desperat kan jag knacka på, ropa >>HALLÅ<< och fnissa fånigt nervöst.
Men dörren står redan på glänt och alla främmande personligheter har redan besök av kvarsittande individer i måndagens grådimmiga vardag.
I en förvirrad klacksväng finner jag felaktiga banor att rulla bollar och spela slut kortlekar på, men vad gör det, för himmelen har en tendens att göra oss vardagshöga och mänskligheten finns det ingen desto större brist på.

För det gör ont, det smärtar ständiga piskslag mot huden att se alla lagom tjocka illusioner vackert brista itu. I dessa olustiga fall är det bra, att jag går i samma gamla grådimmiga vardag och kan sova baklänges i tankarnas sömngång. Bra att jag finns, för sömn behöver jag NU!

Jag står i hallen med öppna armar och omfamnar tisdagen, bara lagom många timmar bort.

Lagom naken, inget att dölja.

Vi tar oss så långt vi vill komma.

Nudlar när jag är deppig. Varit jätte dålig dag, och mår inte farligt bra heller, och nudlarnudlarnudlar är min räddning!
Hela dagen känns faktiskt riktigt dålig, inte bara den korta natten som verkligen lägger spår i vardagen, utan också skolan. Om fyra dagar får vi betygen igen, och jag stressar så mycket att jag inte ens lyckas få matteprovet skrivet på 60 minuter och helt enkelt får lämna upp halvfärdigt. Det här är inte jag. Så imorgon när jag vaknar och inser att alla prov är skrivna och knappt läxor alls i veckan kommer jag definitivt må bätttre.

Nu ska jag krypa ner i sängen, under täcket, och lägga på en ny serie.

Puss!

Slänger gamla minnen på elden i hopp om att glömma det vi var.

LÅÅÅNGT efter midnatt innan jag fick sömn, vilket såklart resulterade i huvudvärk innan jag ens hade hunnit upp ur sängen. Och patetisk stress får mig att kallsvettas och må illa. Sista provet inför betygen, och jag satt uppe i mörkret och skrev på finskauppgifter som skulle lämnas in idag. Hade jag inte varit stålmannen (whatever) så hade jag väl haft magsår vid det här laget. Men inget knäcker mig. HAHA! 

Ikväll ska jag hjälpa Kreetta med skoluppgifter (stor suck av lättnad) och så har jag träning på kvällen. 

Ni vet, det gamla vanliga.. 

Pusspusspuss

 

Åter ett kapitel når ett slut.

Hångla upp dig inför offentligheten, så att ord inte behöver vittnen för att vara påriktigt. Kanske kyssa din nacke röd och blå tills du slutar göra motstånd (mina naglar har redan trängt genom din hud) för avsiktligt våldtar du de sista hjärncellerna vid liv, och det är orättvist. DU ÄR ORÄTTVIS!
Och jag behöver dig.

Att rädsla kan ta överhand den smärta vi påtvingas, kan låta oss fortsätta leka otrogna lamm.
Jag bad om tolerans och visdom, en tanke att kanske låta signalen ringa lite extra, i hopp om förstärkt tålamod, men smärta tar inte mindre ont.
Smärta slår hål i bröstet i väntan på att syna kropp och själ, och jag slutade andas, i väntan på att tveksamt tvina bort.
Men kvar står jag

du med

och jag tar ont, jag är ond, ömmar sönder och tårar slutar aldrig fräta hål på din kudde.

Ersätt mina bekymmer

I lidandet av rastlöshet tog jag hundarna ut på en nattlig långpromenad för att rensa hjärnan på döda hjärnceller. Lät känslorna sjunka efter att ha pratat 53 minuter med Jenna i telefon, och det kändes bra, för en gång skull kände jag att jag kunde andas in av den friska luften som finns omkring mig. Tänkte på månen, vi alla behöver en måne. En måne som ersätter solen när mörkret väl lagt sig! Och relativt bra klarade jag mig, som bambi på is i gummistövlar när solen redan sov.

Innan solen gått upp.

Lång natt utan störningar. Sista timmarna innan jag steg upp låg jag och slumrade bara, men trots det känner jag mig relativt utvilad. Och fast det är min enda vilodag på veckan idag så känner jag mig så sugen att hitta på något. Men så blir det nog inte. Tänker stanna här under täcket någon timme till och sedan klä på mig.
Ska in till stan senare idag och ikväll sitter jag barnvakt. Typiskt på en lördag, hihi!

Ska i alla fall satsa lite extra på sminket och kanske till och med dra på mig en klänning, något måste väl ändå lysa upp detta tråkiga väder. USCH!

Desperata slag mot hjärtat.


weheartit.com

En fullständig tystnad som får två timmar att kännas korta, all ångest att kännas obekant och livet att kännas snäppet underskattat. För två timmar i mörkret, vintervädret som får tårna att frysa fast i skosulorna och fingrarna att sakta domna bort, gav mig aningen liv igen. Vår vitala livsdiskussion övergick till skrik, sådant skrik som ingen förstår sig på. Vi stod så nära varandra att jag kunde känna Kreettas stämband vibrera, vi SKREK. Till varandra, på varandra, för varandra.
Och bröt sedan ut i hysteriska skrattattacker, så att vi nästan fick sätta oss ner i den iskalla snön för att inte gå sönder.
Det kändes nästan okej, nästan okomplicerat att gå hem, till värmen, ljuset, maten på bordet och veta att hon finns, hon står, hon går MED mig.
Jag gick hem efter en berusande lång kram, (en kram som för en gångs skull var välkommen) och alla skrik, alla skratt, alla kramar tillsammans med henne gjorde livet lite mindre komplicerat.

Och ingen fattar. Inte ens vi.

 

Leva lögner ljuga sanning

Idag är rumpan lämpligt kör och dagen kändes passligt lång. Skolveckan avslutades med två gymnastiktimmar (pilates och badminton) och sen släpade jag mig iväg med Basti i sällskap till hundarna som behövde rastas. Allt för lite extra pengar, eller hur var det?Sötasöta hundar och massamassa kärlek.

När jag kom hem och hade duschat våldgästade Kreetta överraskat och här sitter vi nu och pratar om livets allvar som om jorden skulle gå under imorgon.
Men helt okej fredag det också. Ikväll PW med hundarna och åter skitsnack och livsallvar. Känns så skönt med någon som varken dömer, försvarar sanningen eller protesterar, bara lyssnar och finns där, oberoende om det är sanningen eller inte.
För det är mycket nu, och egentligen vill jag inte att någon ska behöva veta. Eller så länge ingen vet är det inte på riktigt. Väl?

Jaja, spotify, mys och lite fredagskramar.

Puss

BEKÄNNELSER

*Jag är hemligt kär i rågbröd.
*Mjölk luktar alltid gammalt, så kakao är min räddning i all denna hjärtsorg.
*Jag har inga grymma talanger, eller någon form av talang som skulle få mig att stå ut lite extra.
*Mina naglar är stålstarka.
*Jag gråter när jag är arg.
*Jag tycker havet är obehagligt och gillar inte simma. *Jag gör alltid fel, och väljer alltid fel.

LEGDAY!

Bästa passet i veckan. Ben & rumpa tills musklerna skakar och man behöver sätta sig ner en stund för att inte gå sönder. Men sjuktsjukt grymt och kommer definitivt visa spår imorgon, dagen efter går man som en kossa... CHECK!
Och Emmy hängde med också, grymt peppande tjej, så vi hade vår tid i ett par timmar och sjukt kul.

Skolan sniglade fram minut för minut och provet jag fruktat i för många veckor står nu svart på vitt nerskrivet och hur det sen gick vet jag inte än, och bryr mig inte farligt mycket heller. (DÄR LJÖG JAG!) Biologiprovet 10- och kunde väl inte vara mycket nöjdare.

Ikväll är det seriemarathon i kubik som gäller och jag tänker inte tänkafinnashöras på flera timmar.

Jag har gjort framsteg, det märks om man jämför bilder från bara någon månad tillbaka, eller det tycker jag i allafall.

 

Jag överlevde dig.

Bankar huvudet i väggen och ger mig på ett försök att låta kaoset avlägsna sig ur mörkret och skaffa lite självdiciplin.
Stressen river håret av mig fast skallighet är min största fruktan, men jag sitter kvar och bara skräpar, liksom who cares?
Himlen hade nog öppnat sig i ett försök att visa lite medlidande, om himlen hade orkat alltså, för vi har slut på ork. Och i brist på en god tanke smakar jag på vett. Fast jag behöver nog lite självdiciplin till det va? Jo, så är det nog.

Ponnyn spenderade jag 143 unika minuter med i hagen, på åkern, i stallet och den killen är jag kär i. Jag köpte nytt smink, som jag betalade allt för mycket pengar för, unnade mig själv min vardagliga middag på nudlar, stekt ägg, keso och kött och tog en allt för varm dusch så huden flammade paprikarött.

Så att öppna böckerna och glo hål i sidorna är nog mitt bästa, kanske enda (?), alternativ. Men bara ikväll upprepas ritamålaskrivaochtänk-listan på spotify. Bara ikväll!

 

Vi flyger moln och paradis.

Andra gången jag red Cardello. Första 40 minuterna kändes bara pinsamt långa och jag trodde jag aldrig skulle få koll över hur just han funkar. Jag befann mig i en helt annan värld och fokuserade på helt andra saker. Nästan pinsamt dåligt gick det och jag ville väl mest sjunka genom marken och typ.. dö?! 

Men det handlar om att koppla om, TVINGA sig på fokus, och känslan.. det var en magiskt härlig känsla att sitta där, känna sig som en fullständigt ny människa på en ny häst. Jag vågade knappt andas, knappt tänka ifall det bara hade varit en dröm, och en dröm var det, en dröm jag levde i! Och än en gång kan jag inte förklara känslan, det går inte, men idag kände jag just det där klicket mellan häst och ryttare. Just det där lilla klicket som får två världar att gå ihop.

Och inte bara att jag kände att livet hade belönat mig, men de minuterna, de kortakorta minuterna var min paus, min stund att få andas in-ut-in igen och alla tankar lämnade mig ifred. Det är därför jag älskar ridningen. Det är inte ofta det går fläckfritt, eller ens bra, men när man väl är där finns inget annat.

Jag flyger.

Orden.

My heart fell for you

Livet har en vändning trots allt. Idag är en bra dag kan jag minst sagt säga! Biologiprovet skrev jag på 75 minuter (HAHAH), engelskaprovet fick jag 9½ i och jag har funnit någon form av ro i tankarna för stunden. Har precis ätit en grym smoothie till mellanmål och ska dra iväg till stallet riktigt strax. Ridtimme it is, och vi hoppas på lika mycket äventyr idag som förra veckan! :)

Haft Kreetta, mamma och pappa på luren hela dagen, och jajajajja. Men vi får ta det en annan gång.

Puss

⚓️⚓️

Fyll mig med din glädje.

Varit jätte stressig hela dagen, ni vet när det är så mycket som händer att ingenting riktigt fungerar till slut. En sådan måndag, men kanske det är bra, för jag har inte precis haft tid att tänka på att det är en sugig måndag och snart är dagen över. Haha!

En god (!) nyhet idag i alla fall är att jag fick sommarjobbet. *glädjeskutta upp till mitt rum för att få skriva det här*  Och helt bra att jobba inom samma företag som mamma egentligen, hinner lära mig massa mer och höra skvaller innan någon annan.

Haha, ni tänker säkert att det inte är en stor grej eller så, men det är det. Ett riktigt jobb, riktigt ansvar, EGET ansvar och något som verkligen passar mig.
Kommer bli så kul!

Annars är det pluggpluggplugg, mellanmål, musik och lite serier som gäller innan kvällens träning och efter det same shit igen.. matpluggseriermusikduschsova.

Så vi får höras med bättre tid, för jag hinner verkligen inte nu. Två timmar har liksom bara försvunnit helt plötsligt och jag känner mig minipyttelite stressad på samma gång som jag fick lite adrenalinrus i kroppen och fingrarna går maniskt över tangentbordet.

Pusspusspuss

Universum gav mig vingar


Jag hade aldrig trott mig vara så fel, när jag fann mig själv på fel väg, i fel värld, letandes efter en oväsentlig sanning. Och att det är mitt liv det handlar om, drömmar
omöjliga att uppnå, ger mig en kaotisk ångest. Hur hinner man hugga sönder all vett på bara 15 år?  
Jag hade lämnat landet, lämnat världen, lämnat universum för ett lyckligt liv, men unviersum ger mig vingar, en möjlighet att flyga tillbaka hem igen, ställa mig med fötterna på jorden. Och det är dit jag vill komma. 

Jag som fastnar vid patetiskt löjliga serier som handlar om komplicerad kärlek har aldrig hört något vackrare förut.

Vi ger oss av, flyger världen runt men alla behöver vi ett hem. Ett ställe att återvända till när våra vingar går sönder och våra kroppar behöver vila. Vi behöver en person som alltid visar oss vägen hem, fångar oss i fallet och ger oss en chans att växa för varje misslyckat försök. 

Så jag letar, efter ett ställe, någon, att kalla hem! 

Du lämnade mig för himmelen

En impulsiv sväng och livet har vänt mig ryggen och livet har funnit världen för världen gav oss liv
vid slutet av floden vattnet så kallt att tårna domnat bort
och jag känner dig
mellan pekfingret och tummen och du ger dig på ett försök att slita dig ur mitt grepp för
att inte bli smutig, nersmutsad, ihjälsmutsad
så sluta röra
sluta se mig i ögonen som om golvet redan fångat mig
för jag står vid dina fötter och ber om tröst och den kärlek du aldrig var villig att ge mig
bakom dörren rinner bitterhet ut i leran och gräset har drunknat i törst
brist på luft
att gömma sig bakom dina stavelsegåtor du radat upp framför mina rödgråtna ögon
för jag ser dig i dansen genom livet och jag minns att du sa mitt namn
med sexigt raspiga bokstäver
och jag minns att du sa att du hittat hem

hem till mig.

Vi tränar sönder musklerna för att sedan kunna läka hel igen.

WORK HARD💪💎Couplefitness.Untitled
bilder från weheartit.com

Denna vecka har det bara blivit en vilodag (igår) och om några timmar kör vi ett kvällspass på gymmet. Hade väl kanske tänkt satsa på mage-rygg idag, men inte riktigt säker än. Hormonerna spökar i kroppen och första lingonveckan efter jag slutade med p-pillrena så jag vill inte göra annat än sitta i soffan och kolla serier och tycka synd om mig själv egentligen. Men vet att det brukar släppa lite efter, och speciellt medan man tränar. Så ska plocka undan lite här hemma, äta vindruvor och klementiner, kolla något avsnitt Suits och sedan drar vi. Ikväll är det maximalt med plugg som gäller. Två stora prov denna vecka och även annat som fyller upp vardagen riktigt mycket.

Imorgon har jag även arbetsintervju, så ni får hålla tummarna att jag får jobbet sedan! Haha

 

När livet snurrar runtruntrunt.

Jag tänker inte neka sanningen, att tiden inte skulle springa mellan fingrarna på mig och jag har tappat kontrollen, för så är det. Och någon form av verklighet har kommit ikapp mig, för att välja skola, välja liv och välja framtid är inte så lätt. Inte ens för mig som haft livet planerat sen första klass. Nu har jag tappat greppet om alla vettiga instinkter som någonsin uppenbarat sig i min bubbla. För det är där jag befinner mig just nu. I en massiv bubbla och jag är rädd.

Jag har skrivit upp, jag har sovit på saken, jag har suttit timmar och övervägt, jag har frågat Kreetta och varjevarje gång kommer jag fram till att jag inte vet.
JAG VET INTE.

Fyfan.

 

Hjärtsorg från norr.

Sex veckor gamla hundvalpar får vilket hjärta som helst att smälta. Jag var inte långt ifrån att dö, eller åtminstone beklaga hjärtsmärtan lite. Älskar. 

Annars? Min fredagkväll jag så hade sett fram emot råkade visst inte bli av så det blev en helkväll i soffan istället. Där jag hade gott om tid att tycka synd om mig själv.  
Idag har jag legat här, mensvärkar från helvetet såklart och så dessa underbara valpar. Behöver väl inte säga mycket mer, ingen bra helg precis denna vecka heller.