Camillas

Cardello Z

Jag hade tappat gnistan, hoppet och allt som gav mig pirret i magen och leendet på läpparna när jag satt på hästryggen. Och det var inte roligt mera.

Men idag, fick jag rida en så vacker och vit herreman att jag fortfarande är alldeles skakis. För just en sådan utmaning behöver jag, något som får mig att göra framsteg, där jag får fokusera på mitt arbete ihop med hästen och bara smälta samman. Jag kan inte sluta le och jag känner verkligen att det här vill jag satsa på.

Jag är den typen som inte kan sätta mig upp på en häst och bara klicka. Jag behöver ett par gånger, lite tid för att verkligen veta vad som krävs av mig!

Och jag kan inte förklara känslan. Men att sätta sig upp på denna varelse och bara få hänga med, få jobba sig själv alldeles svettig i minusgrader och veta att man i alla fall försökte. Nästa gång kommer det garanterat gå dubbelt så bra!!

Så idag är jag glad. Mer än glad faktiskt, jag är lycklig!

Inte min bild.. Men denna snygging är det jag talar om!

Hade jag varit rik, hade jag garanterat köpt honom..

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas