Camillas

Tänd eld på gröna skogar och sota ner allt guld.

Jag vill se sanningen bakom alla lögner, men hur mycket jag än stirrar på alla ansiktsuttryck står det tomt. Fullständigt tomt.
Och jag vill skrika högthögt, fråga varför jag inte är bra på något. Vad gjorde jag fel liksom, för att ha hamnat utan positiva egenskaper alls?

Och skriva. Jag gör det hela tiden. Överallt. Och inte en gång att jag skulle vara säker, säker på att jag gjort något grymt. För jag gör inte grymt. Jag är bara
medelbra på allt.

Skolan går inte bra nu, och en MASSA prov på kommande. Vart är jag påväg..?'

Hur gör man för att sluta misslyckas. Hur fan ska jag lyckas finna självförtroende. Och att satsa på skolan, jag vill ju, så varför misslyckas jag?

Så dessa stunder, när lyckopiller ger en lyckorus, då vill man inte att minuterna ska ta slut.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas