Camillas

Vattenstämplade känslor i öknen.

Vandalismen i kroppen får tårna att spreta åt motsatta håll och jag har nästan saknat ilskan, eller känslor över huvudtaget egentligen.
Veckorna går i minimala cirklar och djävulen på min högra axel vinkar glatt åt alla våldgästande leenden som råkat hitta fel. För här hittar man inte lycka precis.
Och min karriär som skådespelare är nog över, för jag spelade hela livet fel, så jag får lägga ner och skaffa en ny utbildning som undviker minsta lillla emotionella kontakt till omvärlden.
Alla mina mumin-pussel från barndomen lägger jag ihop på köksgolvet i hopp om mindre rastlöshet. Fast mumin behöver mig, så jag kletar en rulle (eller två) med frimärken av Lilla My (den bittra jäveln) på ett tomt kuvert och skriver min adress på kuvertet. Lägger i en typisk post-it lapp med ett enormt leende på och smilgropar och allt. För brev imorgon när fredagen inte kunde vara tristare, med ett leende med smilgropar och så gör mig ju glad.

Kopplar ner systemet och låter spotify behandla kvällen i soffan med lamporna släckta.

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas