Camillas

Bara andas.

Hej!

Tomt här, jag vet.

Jag har nått ett stup, jag vet bara inte riktigt om det är ett stup ner i helvettet eller ett stup jag borde vara redo att klättra upp för.
Livet, vardagen talar om för mig att jag behöver slå rot, stå stilla, andas, känna efter, få vara jag. Och jag vet var jag vill vara.
Fast medan jag aldrig känt mig så trygg i en situation förut är jag så himla osäker. Kommer jag klara av det? Kommer andra klara av mig? Kommer jag överleva? eller är jag redan död?

Tiden tar slut, och jag får ångest. Jag kan inte sova mer, inte för ångesten, nej, men för att tiden tar slut. Tar flera (flera!) timmar innan jag finner ro att kunna sluta ögonen, kunna somna. Vaknar helahelahela fucking tiden under natten och måste kolla att klockan inte är för mycket för att somna om. Palla liksom.

Men jag lever. Jag är en överlevare. Och det där med vänner? Just idag, denna vecka, strålar mina sista månader i hålan.

Jag vill leva NU.

Kommer jag överleva?

Det kommer bli en förändring här. Men jag har inte lämnat er..

Mata min hunger.

Det gapar tomt, och ni behöver inte påpeka det, samvetet gnagar redan.

Och det är ingen fara här (inte med mig alltså för fara är det alltid) och ljusen står tända runt omkring mig. Det är lycka. Jag målade mina läppar med en blodröd färg och kysste dig i mina tankar.

Det är många tankar som snurrar runt i skallen på mig. Mycket jag vill men inte vet hur. Sådant jag inte kan påverka men vill lägga mig i. Men jag är okej ändå.

Ni fattar.

Så här gapar tomt. Och det kommer gapa tomt.

Tyvärr!

 

 

 

Sunday morning

Godmorgon! 

Shit vad jag var trött när alarmet ringde, men det var sista dagen här och imorgon kan jag sova hur länge jag vill och på tisdag är det ju tillbaka vid skolbänken redan. Kanske inte var så trött, bara sov riktigt djupt, då brukar det vara rätt så svårt att orka upp. Hehe Glad

Nu ut i stallet och sedan plocka upp lite här innan de kommer hem och vi har avklarat hela veckan utan problem. *tar i trä*

Puss

Love, Laugh, Live longer.

Nätet har inte funkat alls under eftermiddagen för min del så därför ingen bloggning. Men whatever liksom, verkar inte intressera precis? 
Annars inte mycket. Tog in hästarna, hängde dyblöta täckena på tork, gav dem kvällshö och Pärlan bet mig. igen. Haha 

Annars tänker jag hoppa i duschen och sedan sätta mig framför tv:n igen. 

Vi hörs imorgon och ta väl hand om er! 

"you don't get another chance, life is no nintendo game."

Jag säger alltid att jag är rädd för mörker, men det är jag inte. Jag var rädd för mörker.
Mörkret är en evighet, det tar aldrig slut. Det bär på de hemligheter ingen vet om och ingen någonsin får veta. Och vi ger oss själva en chans att vara rädd för mörkret, men har man gjort det en gång gör man inte det igen.

Så idag säger jag bara att jag är rädd i mörker. För det är inte mörkret som skrämmer mig, det är att inte veta. 

Go get yourself a life.

Min dag blev just så mycket bättre! Dessa ord nedan får väl tala för sig själv. G.R.Y.M.T.B.R.A.

Förresten, när ni kollar film, eller serier speciellt, blir ni inte jätte obekväma i vissa situationer när någon du är van med i en viss serie, plötsligt dyker upp i en annan och är så olika i personlighet?

Som nu i Lie to Me har både Juice och Chibs (från Sons of Anarchy)  varit med, och det passar verkligen inte in i tankegångarna. 
Samma sak i Grey's Anatomy, där var det Juice och Tara från SOA. Och där är alla så dirty och ni kan tänka er hur det ser ut när juice sen plötsligt står i polisuniform. Nejnejnej. 

True !

Känslan av ingen kontroll.

Ibland undrar jag om det är en sjukdom, att måsta ha fullständig kontroll hela tiden. Jag kan må dåligt över det, för jag inte kan hålla tillräcklig kontroll hela tiden. Jag skriver ibland listor på mobilen, som igår, när man har mycket att komma ihåg, mycket att göra. Så innan jag steg upp skrev jag ner klockslagen och vad som skulle göras då. Och som femton (snart sexton) årig är det inte kontroll man vill ha. Man vill kunna tappa greppet, spåra ut, göra misstag och göra vara oansvarig. Men det är jag inte. Någonsin.

Och jag var så nervös över att måsta åka buss igår att jag inte kunde sitta stilla och var kräkfärdig, för man måste passa en tid..

Och jag överdriver, och jag är fånig och fokuserar på det negativa. Men det är jobbigt, för enda situationen när jag verkligen kan slappna av, är när jag gör ingenting alls. Som ligger här i soffan eller är på datorn och jag inte behöver göra något under hela dagen.

Det ÄR jobbigt!

Godmorgon!

Hej på er!
Lovat skit väder idag, så fick stiga upp och lägga regntäcke på alla fyra hästarna. Nu är jag dock färdig och dags för frukost och soffhäng. Krypa ner under varm filt. I like it!

Heller inga planer idag så inga tidtabeller att följa.

Senare idag, när stallet är fixat ska jag lägga mig i badet med ett glas juice och en bra bok. Så skönt.

Ridtimme avklarad.

Gick riktigt bra med Taaler och även fast jag inte hade förväntat mig något så gick det som förväntat. Haha! Och ja, jag fick bra feedback och ridläraren sade åt mig att något har hänt, att vi hittat varandra nu, jag har hittat en magisk knapp, och så känns det faktiskt. Det känns bra!

Sen var det ju snabbt hem bara och ta in hästarna. Vid något skede när jag försökte öppna dörren tyckte Pärlan det blev tråkigt och bet mig hårt i axeln. Fytusan. Så nu har jag vackra tandmärken över högra axeln. Haha :)

Film är det som gäller nu. Lugn skön kväll!

Endast döda fiskar flyter med strömmen..

Jag har alltid varit tjejen som inte ger med mig. Någonsin. Men när det kommer till ridningen, då måste man ibland ge upp. Lämna det och gå vidare. Ibland funkar det inte med en evig envishet och vilja. Man får hoppa av, klappa pållen på halsen, sig själv på axeln och ge upp helt enkelt.

Inte för alltid, nej. Men ibland behöver vi en paus, ibland funkar det inte, ibland är vi någon annanstans och det är då vi får vara nöjda med helheten, vart vi tagit oss från dag ett till dit vi står idag. 

Och det är det jag strävar efter idag. Att kunna vara nöjd med resultaten. 

Just do it one more time.

Hej pussgurkor! 

Nu har jag stallet fixat för idag. Lite jobbigt är det faktiskt. Haha  Men ganska så avkopplande ändå. Man behöver inte tänka liksom, fast det ändå är just det man gör. 

Strax ska jag byta om och cykla upp till bussen. Ridtimme med Taaler igen, och det var verkligen länge sen sist. 
Sen är det väldigt brått tillbaka för att ta in hästarna (en timme för sent ).

Dagens mål med Taaler är väl inte särsklit stora, ställer inga krav på honom och så får vi se hur det går. Tycker själv vi verkligen gjort stora framsteg under senaste månaden så vi får se hur det går idag och vad man får för feedback 

Uppdatering kommer längs med eftermiddagen, har massa kul tidsinställt. 

 

En sådan dag

Jag är den som inte pallar allt för många dagar i rad sova korta nätter, emellanåt behöver jag mina 9-10 timmars nätter och här är det ju inte precis möjligt förutom om jag lägger mig jätte tidigt på kvällarna. Så ni kan tänka er hur skönt det är att efter att yrvaket ha tagit ut hästarna i kylan, och ätit frukost, lägga sig i soffan och veta att man får sova lite till. Jätte härligt!

Nu blev jag väckt av ett samtal men helt okej så. Vi lägger på ett avsnitt Lie to Me, och sedan ut och fixa stallet så det är gjort.

Puss

It's Friday!

Godmorgon! 

Ärextremt trött och vi stannade uppe till allt för sent. Så snabbt slänga ut hästarna och sedan sova i soffan någon timme. Nästan som det blivit tradition. Haha 

Idag är det ganska så fullt upp hela tiden. Hästarna ut, stallet ska städas, hoppa påbussen, ridlektion, bussen tillbaka, hästarna ska in, jag ska duscha, hästarna ska få kvällshö och sedan tänker jag lägga mig. 

Har även lyckats skada axeln lite igår. Sulo blev lite vild och det är ju egentligen bara att hänga kvar sen, men ont tar det, så får se hur det går. 

Nu är det slut babblat och ut till stallet. 

Puss.

Hitta min väg ut.

Alla måsten gjorda. Nu ligger jag i soffan under en tjock filt och kollar Lie to Me. Skitbra den serien alltså.
Pannkakan blev grym, vispade till lite grädde och hemgjord jordgubbssylt.

Så mitt år har börjat okej. Jag menar två dagar har gått, jag har inte gjort något alls, men det är bra, för jag har åtminstone inte gjort någon försämring.
Man känner en form av press, att man måste vara bättre i år, att 2014 är DET året. Och man får ofta påminna sig själv att det är helheten, hela året som räknas. Inte en dag, inte två, heller inte 67 utan 365 dagar i ett och samma ska kännas bättre än 2013.

Vi kunde ha kommit dit jag står ensam idag.

Innan hade vi en liten accident, ni kanske kan tänka er när Elli, en liten tax och Yoda, 80-90 kg leonberger tycker det är tillräckligt och börjar gräla. Shit alltså. 
Men vi fick isär dem och de är nu i olika rum. Så har jag städat stallet också, tar nästan en timme för mig, men Casper hjälpte till med vattnet så kom lite lättare undan. Sådant är det här. Vi ska fixa till middag nu och så är det väl framför tv:n vi landar sen. surprise, haha 

Imorgon har jag ridtimme med Taaler igen, och där hoppas jag verkligen på det bästa, var ju rätt så länge sen sist, så spännande ska det bli. 

Pussar.

Projekt pannkaka.

Casper åker inte in till byn idag så vi fick använda det som fanns till middagen, och ganska fantasilöst ja, men det var gott.

Sen blandade jag ihop pannkakssmet och jag tror inte det blev bra.. Haha.. Vi har en gång redan räddat den från att explodera i ugnen, så får se hur resultatet blir. Det återstår att se.

Du ger mig chansen att återvända, men jag fortsätter gå.

Tror ni på andra chanser?

Jag tror. 

Jag tror på miljoner chanser om personen är rätt. Jag tror på blå himlar, gröna skogar och guldgruvor också. 
Men det måste alltid finnas en orsak. 
För vi utsätter inte oss själva för fara, för sorg eller tårar utan at verkligen tycka det är värt det. 
Och de människorna jag hade gett miljontals chanser till går att räkna på en hand, för jag förväntar mig att dom också hade gett mig chanser nog att kunna hitta rätt. Misstag gör alla, vi gör val och uppoffringar, men ibland hittar vi fel och får vända om, och det är då vi behöver accepteras pånytt, släppas in i den gamla trygga famnen, be om ursäkta och kunna bli förlåtna. 

Yeah!

When I'm lost, you bring me back.

Har ni någonsin kollat L.A Gigolo? Filmen alltså. Den är sevärd i alla fall så kolla om du inte sett den.

Annars ligger vi däckade här i vardagsrummet och stirrar på något skit tv-program. Ute är det dystert och äckligt och stallet behöver inte städas på några timmar ännu och inget att äta innan Casper åkt in till byn och gymmat och handlat.

Fint sätt att sluta lovet på liksom. Haha. Hästskit, hundmat, kallt, regnigt och mörkt.

Rise & Shine

Godmorgon! Inte speciellt sugen på att stiga upp, men måste man så måste man. Vi bestämde oss ändå för att fixa hästarna och hundarna så snabbt som möjligt och sen lägga oss i varsin spffa en stund. Så nu ut och sedan sova lite till.

Puss

Att gå din egen väg.

Something to keep in mind, as true today as it was for ... | QuoteMottoalive.My new motto for this new year

Ett litet ord, med mycket finslipade kanter. ~Respekt~

Jag har så fruktansvärt stor respekt för de få människor här på jorden som fortfarande står på egna ben. 
För allt handlar om grupptryck, vänskapskretsar och popularitet nu för tiden. Och ärligt, i en liten ort som t.ex. Nagu, är det ungefär som att vara efterbliven om man väljer att gå i en annan riktning. 
Jag går i en annan riktining, det tror jag i alla fall. Folk är lite rädda att det är psyket som krasat, men det är bara psyket som äntligen läkt. 

Och de där människorna, som lever efter varje bokstav i ordet r y k t e gör mig galen. 
Människor som tror sig överleva bättre om ryktet är felfritt. För jag kunde fylla en hel bok med dåliga rykten jag har, och det är de ryktena jag låter mig själv växa på som människa. Som får mig att visa det motsatta. 

För man kan inte bygga upp en falsk personlighet på rykten, alla murar rasar till slut och sedan står man där ensam kvar, för till slut inser man att man inte har något kvar. Tomma händer.
För man var så inriktad på att låtsas, på att bygga att man glömt bort att vara sig själv, att bygga upp sitt riktiga jag. 

Så ni människor som fortfarande väljer att gå själva genom hårda tider, som väljer en väg alla andra vägrar gå, som står för varje val i livet, som självständigt orkar hitta hem och som aldrig låter er bli uppätna av de fula idealen. Ni är mina stjärnor. Mina förebilder och mitt hopp för en bättre framtid. 

Gissa vem?

Gissa vem som kom hit? Jo brorsan. Så nu är jag inte ensam mera. Fast nu finns det två olika åsikter om vad vi ska kolla på. Haha!! Jag har i alla fall än så länge överläge och tv-dosan. Och om en halv timma ska jag ta in hästarna. Ganska skönt de här, att vara för sig själv, sköta allt själv, ha lite ansvar för en gångs skull. Ikväll ska jag sätta mig i badet och bara slappna av. Älskar't.