Camillas

Det bara slog mig.

Det bara slog mig som ett flygplan uppsprängt i ansiktet på mig, som ett jävla jordklot i bakhuvudet, hur jävla mycket jag kommer sakna.
Alla vänner, som efter år av bestridande motgångar återvänt. Som hållit min hand, gett mig en kram, pussat mig på kinden och torkat mina tårar, mitt i deras eget kaos.
Jag har stängt av. Jag har stängt av, rädd för att bli missförstådd och utpekad. Rädd för att fucka upp och förstöra maximalt lite till. Men jag sa som det var, jag bara sa hur det var, och jag inser att jag aldrig kommer kunna ge mina vänner allt de gett mig under gånga åren. Aldrig kommer kuna sprida kärlek som de gjort. Och Emmy, jag kommer personligen tvinga dig läsa så här långt. Tack. Tack för idag, för igår för de senaste 5 passerade åren.
Du räddade en liten del av mig, du stärkte en liten del av mig. Med hela själen är jag ledsen att jag aldrig hade samma styrka och personlighet att hjälpa dig på samma sätt. Men det finns vänner, som kommer på ett eller annat sätt sitta kvar, någonstans där inne. Du är en av dem.

Du är fan bäst.

Så alla de kramar jag ignorerat får du nu, här, på en och samma gång!

..

 

 

26 juni 2014 16:57 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas