Camillas

Oändliga timmar får mig att undra

Tystnad. Och ni är de som får lida.
Midsommarhelgen har tagit hårt på mig. Sena (mycket sena) nätter och tidig uppstigning för att traska iväg till ett jobb som får timmarna att kännas sextio minuter längre än de sextio minuter de består av. Jag har haft så fruktansvärt kallt att jag gråtit. Jag har räknat sekunderna i varje minut. Jag har tackat ja till att krama fulla gossar för att känna lite extra värme under arbetstid. Det är knäckande. Och när jag väl fick bädda ner mig under dubbla täcken igår somnade jag innan elva. I min absoluta favoritfamn.

Idag är det måndag. Helgen är äntligen över, jag jobbar fram till torsdag, men efter det ska jag sova långa morgnar och göra precis ingenting som framstår som det där lilla extra. Och ja, jag drömmer om ledigt. Jag väntar på något varmt att hålla om.. Men bara åtta och en halv timme kvar.

Så ni förstår. Helger som denna bakom oss, de sliter på en.

Kyss

Ps. Inga bloggtillåtna bilder från helgen..

23 juni 2014 07:15 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas