Camillas

Rädslan har tappat kontrollen och jag har hittat fram

Senaste veckornas borttappade timmar sömn är nu ersatta. Efter jag uppdaterat er igår somnade jag om och vi sov fram till kl. 17.
Kvällen spenderades i sängen, framför tvn och oväsentliga program som inte hade en desto större mening för någon av oss.
Vid midnatt somnade min bättre hälft och strax därefter låg jag i samma position. M traskade precis in och väckte mig (okej en timma sen, men dock) och nu ligger jag här och analyserar veckoslutets alla val. Jag gillar det. Jag gillar mig. Ja, jag gillar den jag blivit!

Förra veckans, nej egentligen senaste halvårets planerande av det perfekta inlägget för lördagen uteblev. Alla nerräknade dagar till friheten, alla tårar, skrik och ångestattacker i väntan på frihet. Jag är fri nu. Och hade jag fått, hade jag tatuerat in ett minne för livet nu.

Så mina dagar är nerräknade. Jag har nått mitt mål. Nått den dagen som jag aldrig trodde skulle möta mig.

Och Fia, min absolut finaste ängel på jorden, tack för ett evigt stöttande när krafterna tagit slut. TACKTACKTACK! Och grattis i efterskott, somsagt hängde jag inte riktigt med i dagarna igår. Älskar dig av hela mig.

Det är sommar nu, och jag börjar jobba först till helgen. Maximalt kär i livet.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas