Camillas

De pratar om olycklig kärlek, men du saknar ett o.

Jag trodde jag trätt kroken genom kärlekens förgyllda vener, trodde jag sett utöver stjärnornas himlatäcken och pressat triviala normer till det absolut yttersta.
Sen stod du där. Satans absolut vackraste skapelse om jag hade haft en tro som motsvarade dina drag. Du är min. Absolut bara min.
Och trots att varje dag övergår i framtidens företrädda fotspår skrämmer inte dimman mig. Inte nu längre.
De talar om olycklig kärlek, och jag faller som skott genom livlösa kroppar. För kanske står jag ensam, men iakttagande blickar infinner jag värmespridande.
Kanske står jag ensam, men att synas får mig att sluta tysta överenskommelser med friheten. Med belåtna leenden och våta kyssar i pannan kan jag somna. Somna för en halv framtid. Tills det är dags att vakna igen.

26 maj 2014 20:21 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas