Camillas

Min lyckokälla i livet

....

Kärleken lämnar berusat vingliga hjärtklappningar som ett stort hål, redo för att motbevisa och skadligt frigöra sig från skott som träffar osäkra individer.
Jag anklagar medvetet omgivningen för att ha tagit mer av livet än jag någonsin haft möjligheten att vidberöra, men vidberörning är irrelevant i sammanhang som dessa. Sammahang då det manligare könets händer finner fram. Klishéaktigt kan jag skuffa dig åt sidan, för dina tvivelaktiga sekunder är kortvarigt bortslagna och du återfinner alltid rätt position.

I motsatt riktning tvinnar jag ut mina fingrar ur ditt mattsvarta hår, dina läppar är en halv millimeter från att nudda mitt sönderblekta hår, och jag ler.
Jag ler inför hela världens blottade fönster.

De tidiga lördagsmorgnarna på badrumsgolvet har nått ett ynkligt slut, och vi kan andas ut, helst ur samma lungor. Jag kan springa min dagliga runda genom stadens alla asfaltsbelagda vägar, för du står fortfarande kvar, när jag hittar hem igen.

Och du sa det, de tre orden, som jag aldrig hört utspelas lika vackert förut.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas