Camillas

Tallkottar i en björk

Känns som en halv evighet sen jag sist låg i egen säng, och den halvan kommer snart bli hel. Spenderat nätterna i en annan säng med antagligen det bästa sällskapet jag någonsin kommer bli erbjuden. Stressig vecka, men efter ett par tårar och dubbelt så mycket stress är projektet så gott som färdigt, och jag kan andas ut i min favoritfamn. Ni fattar inte, jag vet att ingen fattar. Men när jag ligger här, så faller alla borttappade bitar på plats. Jag blir lycklig. HAN gör mig lycklig! Och plötsligt vill jag att tiden aldrig ska ta slut.

Senaste nätterna har vi främst vakat, inte för att vi har velat, men ibland finner man inte tid att vila. Så vi har legat vakna. Vi har suttit på gården två timmar efter midnatt och vi har uteslutit allt olyckligt i livet. Så ni förstår inte, men det spelar ingen roll, för jag fattar!

23 maj 2014 18:12 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas