Camillas

Ibland rodnar jag åt hur din tunga snubblar över bokstäverna i mitt namn.

 

Du är fin, det avspeglar sig i sjön och strålar av beaktad skönhet träffar mig, gör mig aningen finare. Jag är ful. Inte fysiskt äcklande, men psykiskt får jag din blick att automatiskt avvika för att bespara det du har, det du äger. Så vi låter skönhetsskalor falla behagligt nerför fönsterrutorna där regnet singlar sig i takt med vårens euforiska ljudvågor. Vi faller med, låter oss översvämmas, låter oss lataktigt förföras. Så länge vi är tillsammans.

Vi är tillsammans.

UntitledUntitled

Godnatt eller nåt.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas