Camillas

Tröttheten omfamnar mina hjärnceller.

Man faller, nästan ljudlöst, så att ingen ser en, men plötsligt ligger man och bekvämligheten tryggar alla livssituationer. 
Inatt hade jag mer än gärna slängt ut Kreetta genom fönstret och låtit henne sova där. Men jag menar, vi ska stå ut med varandra under samma tak sedan också, (trots att hon inte har någon rätt att våldgästa min säng sedan) så jag får helt enkelt vänja mig vid sämre dagar. För inatt har hon svurit, sparkat, dragit mitt täcke 586 gånger och kramat mig så hårt att jag övervägt döden. 

Men i skolan är jag, efter en stressig morgon och snart kan jag åka hem. 

Pussar

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas