Camillas

Brighteyes.

Hej.
Du, du förgyllde min dag.
Första gången i livet överraskades jag med en bukett rosor! Och tro mig, sådär i smyg, berörde det mig till tårar.
Vi bjöd även över mamma för att fortsätta njuta av kvällen tillsammans med oss, och vi har haft det alldeles underbart.
Lycka. Lycka i mängder.
För mig spelar inget någon roll så länge de som betyder mig mest är lyckliga! Det gör mig lycklig! I slutändan ÄR jag lycklig.
Så tack för ikväll, tack för all kärlek, tack för första samt sista drinken, tack för livet och tack för att ni bryr er.

Puss

Håll i hatten

Efter en relativt kort skoldag, lite glögg, en bussresa till vår lilla ö, en timme spenderad hängandes i hälarna på mamma på hennes jobb, en tupplur och en himmelsk middag är jag nu redo för fredagkväll. Innebär storstan, utgång och ett redlöst spårande. No hard feelings. Här spenderas varje minut på bästa sätt för att inte gå misste om det som spelar roll. Jajamen.

Aningen förvirrad efter ett långt mess som fick mig att återgå till gamla minnen. Fick mig att inte längre se på saker som jag kanske hittills gjort.

No har feelings sa jag ju.

Nu ska det njutas till fullo och det bästa av det bästa ska uttryckas i ord, känslor, stjärnklara leenden och det där lilla pluset på kanten.

Puss

FunSubstance - It's so fun, I can't evenUntitledadd a caption | via TumblrUntitled

Frihet.

Sitter och räknar minut efter minut som återstår av bussresan innan det är dags att entra helvetets dörrar. Sådär försynt försöker jag även be om ursäkt att senaste inlägget är publicerat X antal dagar sedan, men jag har varit fullt upptagen med att varje dag söka mig till skolan samt utföra den plikt jag har i livet (ytterst liten, men dock).

Dramat växer mig (oss?) över öronen och trivsamt nog är orken slut för att jag skulle bry mig mer. Jag har sagt mitt, må så vara att ingen lyssnat.
Min sitta-av-bussresorna-kompis har övergivit mig för musiken i hörlurarna och jag försöker febrilt öppna första sidan på boken som är fullständigt okänd för mig.
Kanske dags nu?

Jag tror det.

Utanför skolan känns allt riktigt bra, trots att julen som jag högst oväntat försöker undvika är på kommande. Men vad spelar det för roll, en dag i taget!

Kärlek finns i alla former

En jul utan dig

Snön må försvinna med snigelfart, men vi har hängt upp julbelysning både ute och inne. Tända ljus i varje lykta på gården och julmusik ur högtalarna. Kanske för att få fira lite jul över huvudtaget. Mysigt! Ska stax sätta igång med middagen och tända eld i öppna spisen. Ha en skön kväll och bra början på en ny vecka imorgon!

Puss

En intäckt värld

Jag kan inget annat än att glädjas åt det underbart vackra vinterlandskapet som under gårdagen och natten uppstått. Att vakna upp till en ljus morgon, dra på sig morgonrocken och med musiken på play sätta sig ner vid köksbordet för att lägga pussel. På tal om pusslet överlag har vi gjort enorma framsteg och kommit en mycket bra bit på vägen. Så alla tummar upp till oss.

Gårdagen blev mycket lugn. Pussla, spela spel, frågesport och bastu innan dynan kallade. Och oohjaa jag haar dejtat sängen hårt inatt, sömn behövdes verkligen efter provveckan.

3 av 4 prov har vi redan fått resultat på och två fulla poängare (dvs. En trea) samt ett prov som fick lägga sig placerad på andra plats med bara 2 1/2. Men i stora drag nöjd trots all frånvaro som lyser röd.

Nu njuta till fullo av denna lördag och sedan se vad kvällen har att erbjuda. Jag njuter!!

Puss

I base my attraction on beautiful minds.

Kär i kärlek. Hög på högre nivåer. Känner bittert vackra känslor.
Försöker behärska den besatta paniken som tynger ner fotbottnen mot marken, paniken som våldsamt försöker undvika framsteg på grund av risk för kollision med verkligheten. Lätt kan jag skratta, för vad annat kan jag än falla och dö? Dö tar inte ont. Det är det onda som gör ont.
Jag ska inte dö. Jag behöver leva. För vad vore livet om jag inte levde det till dess planerade ändo?
Jag är nog sådär passligt kär i livet också. För vi är vänner. Vi använder samma uttryckslösa beteende bland offentligheten, men där inne, där lever vi varje skapad dans. Må så vara en bra eller dålig dans.

Du attraherar mig. Din styrka. Din lycka. Ditt mod. Livsglädjen, som stunder tårarna rinner smittar av sig ändå. Den ytliga attityden jag maniskt krupit under. Hittat in, kikat på dig - ditt riktiga jag.

Jag ler nog lite. För må så finnas 124958 problem, det finns alltid något att leva för. En orsak räcker.

Kyssar!

I need a shirt that says thissss.My life smells like books💕💕💕

Karma has no deadline

Orken på botten. Ett prov kvar för denna vecka. Jag känner problemen sakta men säkert dränka mig i dygnets ljusa timmars förlopp. Jag sover halva nätter, går i skola, sover halva dagar och pluggar/badar/kollar serier de timmar som finns kvar innan följande läggdags. Frustationen då? Den ligger kvar. Varje timme bygger på den. Höga byggnader som förväntas rivas ner med mina färdigt sönderrivna händer. Jag är trött. Trött på att leta efter lösningar på problem som är omöjliga att finna. Hur veta vad man ska göra?

Dag efter dag kryper jag framåt och allt kommer väl lösa sig till slut...

It kills me.

Skulle påstå att det här var en av de där sämre dagarna. Då man hundra gånger, och hundra gånger om igen bara vill sätta sig ner på golvet och gråta. Sådant gör inte stora flickor, de som redan vuxit upp, så rakryggad promenerar jag genom dagen som om skiten inte gräver mig någonstans. Visserligen, inte för att jag påstår det vara vettigt att medge det, så känns det visst. Jag blir inte ledsen, inte sårad eller känner mig ensam. Nej det här handlar om frustation. Kokande ilska och våldanvändande känslor. Jag har behärskat ångan i kastrullen, men inom kort (MYCKET KORT) kommer jag koka över. Bryta ut i frustationsattack, skrika, gråta, slå sönder något. För att undvika detta utbrott (åtminstone innan morgondagens samtal) ska jag bege mig ut i mörkret en stund. Avreagera lite. Må så vara en miljontedel av alla känslor, men den miljontedelen kan rädda mig.

Så, nu vet ni, ingen bra dag idag. Och, bara för att påpeka för att bevisa min makt att uttrycka ord svart på vitt - jag står upp för de som bevisar sig vara värda det!


Inga pussar idag, men en liten kram.

En lite bättre värld

Eftersom gårdagen tog ordentligt på krafterna avslutade jag kvällen hemma, ett par (några fler) glas vitt och flera flera timmar med papper framför mig och penna i hand. Resultaten? Ja en del ser ni här nedan. Resten blev aldrig riktigt klara.
Och jag kan lova att det var det absolut skönaste att vara såpass borta vid tre på natten efter ett långt samtal med den bästa att man bara slocknar. Vaknade lämpligt sådär just efter lunchtider och åkte sen vidare för serie-marathon, mys med katterna, ligga under täcket och inte bry sig om omvärlden.

En näst intill perfekt söndag.

Nu samla krafter inför provveckan som börjar på tisdag och rullar på i ett streck till fredag. Ett prov varje dag vilket betyder mycket plugg.

Pussar

Det finaste som fanns. Vila i frid!

Mitt lilla hjärta hoppade över ett slag eller två när vi ljudlöst gick in i kapellet och den snövita kistan låg där, mitt i, så rofyllt med den absolut finaste blombuketten på. Och visst grät jag. Jag använde alla metoder för att undvika det (jag menar som att jag tänkte på vattenfast smink) men de rann. En efter en efter en.

En sista ros lämnade jag vid kistan, en vit ros (min absoluta favorit) och bland med alla tårar och sorgen insåg jag att av alla begravningar var det nog en av de vackraste. Så fridfullt.

Det tar ont, mest att se ens närmaste bryta ihop totalt. Men middagen hade en fin stämning, den gav oss alla chansen att få minnas allt, få känna, få prata ut.

Dagen innan Momi gick bort hade hon vaknat upp, tittat en halv sekund på sin yngsta son och sagt -vad fan, är jag här ännu.. Och vi alla må ha hållit andan en sekund, men vi vet att hon har det bättre nu.

Känslofylld dag, nu en lugn kväll och lite tv.

Puss

Livet vandrar mellan mina fingrar.

Inte så mycket att säga. Lugna dagar som vandrat förbi, och denna fredag är inget undantag. Försov mig imorse och efter att jag insett att det inte är någon idee att stiga upp stannade jag kvar under täcket, och här ligger jag fortfarande.

Ganska skönt egentligen. Inga krav, ingen press, inget som måste göras.

Imorgon blir en lång dag med begravning så kanske lika bra att bara vila idag.

Puss

I'm so faaancy

Desperata hundar rusar efter varandra för att få tag på nikotinprodukter. Det är onsdag. Jag kom upp ur sängen efter en tio minuters kamp mellan känsla och förnuft. Mängden koffein övertar kroppens mekaniska rörelser och trappar upp med fyndiga ideer. Jag gör utan att tänka. Nerverna på helspänn trots en helt okej början på dagen, och huvudet väntar på panadolen att använda sin makt som troget står mig nära -dagar som dessa.

Nu: återgå till matematikens värld, hälla i mig dagens tredje energidricka och sedan försöka få grepp om tankarna och uppdatera er, för en gångsskull med något vettigt.

Puss

I won't live to see another day

Lyssnar på en blandad skönhet till spellista på spotify, ger mig själv klartecken för att ta en riktigt snabb dusch (blir skumbad med tända ljus ikväll).
Fick börja morgonen med att spy upp en halv liter slem, dricka tre glas vatten och knapra i mig ett par burana för att sedan inse att en skoldag blir det aldrig av denna måndag. Kröp tillbaka ner under täcket och försökte sova undan all värk, all trötthet.
Sov in på eftermiddagen, steg enbart upp för en snabb runda ut eller för att besöka toan. Under täcket, tv:n stod på och gardinerna fördragna i mysigt sällskap.
Slumrade mig igenom timmarna tills det slutligen var dags att stiga upp och åka en snabb runda hem. Ett par timmar eller så, inte desto mer, men så att de vet att jag lever.

Det är ganska skänslokallt för tillfället bara för att inte i misstag avreagera. Men ni ska veta att jag tammefan vet vad jag gör.

Puss

 

Farsdagskaffe

Var ett bra tag (ett par helger i allafall) sen jag sist varit ut på kvällen och spårat ut sådär lämpligt. Igår vart det två större fester jag var bjuden till, men förkyld har jag blivit så blev ytterligare en myskväll. Och kanske bäst så med tanke på sömnbristen, att kroppen börjar säga efter och farsdagsfirandet som stod på agendan idag.

Kaffe hos farmor och farfar några timmar innan jag återvände hit för att sova till något dåligt tv-program, spela lite spel och riktigt strax ta ett bad.

Känns ganska okej, trots allt!

Imorgon skola igen, och ytterligare en lång vecka innan en helg som kommer bli riktigt tung.

Puss

Bortglömda förhållanden

Efter gårdagens (nattens) inlägg gick vi in i en fas där vi två timmar satt på soffan och lyssnade på musik som antagligen helvetet uppfann för att tömma alla våra kroppar på all skit som finns. Och ni vet den där låten. Varje bortglömt förhållande har en låt, en låt som spränger upp kontrollen till tårkanalerna och det kommer i överflöd. Halv fem kröp vi trots allt ner under täcket för att sedan bli väckt halv tre på eftermiddagen. Yrvaket låg jag kvar och förundrade mig över hur trött man egentligen kan vara.

Spenderade de senaste timmarna hemma och skvallrade med mamma som äntligen kommit hem! Och söta snälla hon hade hämtat hem en massa fint åt mig! Såå gullig!
Fixa till katastrofen som trätt fram i ansiktet (jag ser allmänt förjävlig ut bara, inget nytt alltså) och iväg för myslördag med vänner av bästa slag. Kanske ta ett par, kolla lite tv, skratta lungorna av sig samt vaka. Vaka tills morgontimmarna!

Håller på att bli sjuk också, men hoppas kunna undvika det.

Imorgon kaffe hos farmor och farfar farsdagen till ära!

Pussar!

Le lite till

Det känns bra. Fredag känns bra. Varje sekund av denna dag har givit mig gåshud och en känsla av bättre. Kanske till och med bra.
Två timmar skola, plättar hos kusinerna, bussen till vår ö för att åter en dag spendera tiden i det där lite extra bra sällskapet. Kollat lejonkungen för första gången i mitt liv (ja, jag grät krokodiltårar). Snurrat runt, spelat spel, lyssnat på musik och nu nattligt skumbad.

Kärlek!

För ingen vet förutom jag.

X antal timmar i badet (närmare 6 för att vara exakt). Badskum i sådant överflöd att hälften vackert fick ta plats på badrumsgolvet och pratat så mycket att tungan går i knut och jag antagligen inte känt ett lika rofyllt lugn inom mig på fleraflera veckor. Lycklig. Lycklig rakt i genom.
Och inget är löst, det finns inga klara svar på alla frågor, men de reder ut sig efter hand.

Nu fokusera på sista vakna timmarna (ja jagvet att klockan är mycket och jag har skola imorgon) och sedan ta itu med två lektioner imorgon och sedan en sväng till faster och kusinerna för att äta lite plättar och bara njuta av ännu en dag i livet.

Njut, lova mig njuta, en dag inser du hur kort livet egentligen var!

Kyss

Lovar vara bara din när mörkret lagt sig.

Alla ljusa timmar i ett yrvaket dimmoln dansandes mellan de tiotal själar som väntar sig en halvhjärtad dans i skuggan av sitt eget samvete, bryter nattens tystnad, när jag påstår bevisa att jag lovar vara troget din så länge hjärtats sista drivkraft lever kvar. Men jag kommer alltid låta tanken förbli fastspikad att "löften är till för att brytas".


Minuterna sovna inatt är tvåsiffrigt, färgen på mina ögonvitor skiftar i rött och rosa och håret är ett kaotiskt kråkbo som förväntas ge mig lite osynlig glädje. Att de två resterande komapatienterna vaknade till och höll mig ett yrvaket samt ytterst tystlåtet sällskap några minuter lättade tanken på skolgång en aning, och jag är påväg. Påväg till skolan igen. Andra gången denna vecka. Men bättre så än ingen alls.

Dagen förväntas vara lika oskyldigt vacker som igår.

Puss

Avsaknad

Jag vill inte påstå att jag ingått i en svacka, men lider av stor brist på disciplin. Avsaknad av dygnsrytm och ork att följa med i livet. Igår steg jag upp passligt till att det började mörkna igen, och idag upplevde jag en koma som fortfarande håller mig i liggande läge i sängen. Det handlar inte om för sen läggdags, jag vet dock inte vad det är.

Men det kommer tillbaka, livets upplägg kommer tillbaka och jag kommer återvända, tills dess spenderar jag dygnets alla 24 timmar med de som betyder mest och lite till.

Puss

För att inte göra det komplicerat.

Urgh. En trötthet som äter upp det sista av min kropp som fortfarande är vid liv, och vänder maginnehållet sådär på ett ungefär upp och ned.

Fysiskt är jag inte farligt trött, fortfarande räddar väl min unga ålder mig från det (?) men mentalt kokar varje känslocell i kroppen.
Så mycket drama, så mycket att tänka på, hålla koll på, komma ihåg och så mycket som inte går enligt inbillad planuppläggning.
Så, kort sammanfattat är jag trött.

En cirkagurka timme ännu sen är det dusch och ett par filmer innan läggdags. Räcker bra så för min del.

Nya tag imorgon!

Puss

Underbara söndag.

Vinden har vänt. Och det spelar absolut ingen roll om det bara är för idag, för den här känslan lever jag länge på. Jag har mått riktigt illa idag efter gårkvällens mys framför skräckfilm, när J's alarm ringde 6.15 tackade jag alla för att få krypa tillbaka under täcket efter ett par glas vatten, men uppe innan tolvslaget och iväg för att äta lunch. Klippte brorsans och pappas hår, fick höra jätte bra nyheter, och jag väntar med spänning till onsdagens resultat. Allt har gått som smort och även åkt upp med brorsan för att handla och bli kvar för ännu en filmkväll här på byn. Att åka, aaahh, sådant adrenalin, sådan skön känsla att känna blåsten vina och rädslan krypa i kroppen i varje kurva då hastigheten övergått lagligt. Kärkärkär i denna söndag.

Vi hörs imorgon och hoppas på flera av dessa dagar.

Ps. Saknar mamma som befinner sig på andra sidan jordklotet, men en vecka kvar så kommer hon hem!!

Flaws.

Mysveckor.
Med ett kort ord förklarat de gångna veckorna. Jag hinner inte med. Jag hinner inte avreagera. Jag hinner inte lägga ner tid på det som borde prioriteras. Jag hinner inte kolla runt omkring mig. Och det går så lätt, det går så lätt att man blundar för detaljerna, för det som i längden gör livet unikt.
Jag har funnit en lust i saker som tidigare var en vana. Att tända på en brasa i den öppna spisen var så omtumlande att jag satt kvar i flera minuter. Tittade på lågorna, och synnerligen i smyg klappade mig själv på axeln för att ha fått eld på hela helheten. Att det har gått så lång tid sedan jag tände på en brasa.

Gårkvällen gick väl ut på att skrämma livet ur mig så succesivt som möjligt. De lyckades. Och mardrömmarna inatt har varit löjligt uttröttande. Så myslördag blir det möjligtvis idag också, eller så åker jag på fest.. Återstår att se.

Vad tycks om håret? På färgpaketet stod det mörkblond, och här står jag likgiltig och hoppas på att någonsin få en lättande nyans på det hela. Men för tillfället - så här ser mitt hår ut.

Upp