Efter gårdagens (nattens) inlägg gick vi in i en fas där vi två timmar satt på soffan och lyssnade på musik som antagligen helvetet uppfann för att tömma alla våra kroppar på all skit som finns. Och ni vet den där låten. Varje bortglömt förhållande har en låt, en låt som spränger upp kontrollen till tårkanalerna och det kommer i överflöd. Halv fem kröp vi trots allt ner under täcket för att sedan bli väckt halv tre på eftermiddagen. Yrvaket låg jag kvar och förundrade mig över hur trött man egentligen kan vara.

Spenderade de senaste timmarna hemma och skvallrade med mamma som äntligen kommit hem! Och söta snälla hon hade hämtat hem en massa fint åt mig! Såå gullig!
Fixa till katastrofen som trätt fram i ansiktet (jag ser allmänt förjävlig ut bara, inget nytt alltså) och iväg för myslördag med vänner av bästa slag. Kanske ta ett par, kolla lite tv, skratta lungorna av sig samt vaka. Vaka tills morgontimmarna!

Håller på att bli sjuk också, men hoppas kunna undvika det.

Imorgon kaffe hos farmor och farfar farsdagen till ära!

Pussar!