Orken på botten. Ett prov kvar för denna vecka. Jag känner problemen sakta men säkert dränka mig i dygnets ljusa timmars förlopp. Jag sover halva nätter, går i skola, sover halva dagar och pluggar/badar/kollar serier de timmar som finns kvar innan följande läggdags. Frustationen då? Den ligger kvar. Varje timme bygger på den. Höga byggnader som förväntas rivas ner med mina färdigt sönderrivna händer. Jag är trött. Trött på att leta efter lösningar på problem som är omöjliga att finna. Hur veta vad man ska göra?

Dag efter dag kryper jag framåt och allt kommer väl lösa sig till slut...