Camillas

Lovar vara bara din när mörkret lagt sig.

Alla ljusa timmar i ett yrvaket dimmoln dansandes mellan de tiotal själar som väntar sig en halvhjärtad dans i skuggan av sitt eget samvete, bryter nattens tystnad, när jag påstår bevisa att jag lovar vara troget din så länge hjärtats sista drivkraft lever kvar. Men jag kommer alltid låta tanken förbli fastspikad att "löften är till för att brytas".


Minuterna sovna inatt är tvåsiffrigt, färgen på mina ögonvitor skiftar i rött och rosa och håret är ett kaotiskt kråkbo som förväntas ge mig lite osynlig glädje. Att de två resterande komapatienterna vaknade till och höll mig ett yrvaket samt ytterst tystlåtet sällskap några minuter lättade tanken på skolgång en aning, och jag är påväg. Påväg till skolan igen. Andra gången denna vecka. Men bättre så än ingen alls.

Dagen förväntas vara lika oskyldigt vacker som igår.

Puss

6 november 2014 05:32 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas