Camillas

I wanna hide the truth

Vad säger man en måndag som denna? Vad säger man när natten varit fruktansvärt tom på sovna timmar. Och när jag väl lyckats somna, lämna tankarna om dig kvar i den vakna världen, bestämde du dig för att besöka mina drömmar med. Jobbigt, helt enkelt.
Det är orättvist, det är så orättvist och jag känner för ett av de där kraftiga slagen i väggen för att känna knogarna dra ihop sig innan de stilla omvandlas till röda, blodfyllda värkmaskiner. Men jag slår inte, jag är inte en av de som slår.

Efter två koppar kaffe och en energidricka flöt jag med genom dagen som ett osynligt moln på himmelen. Eftersom min drivkraft är odefinierad söker jag desperat efter något som skall fläta in mig i vardagen igen, men det enda jag egentligen vill är att du ska komma tillbaka. Ge mig en andra chans, eller vilken väg det nu går.

Kommande timmar spenderas i sällskap av vänner, och med god tur åker jag inte hem ikväll.

En vanlig måndag, men allt är annorlunda nu. Allt är annorlunda efter helgen.

6 oktober 2014 13:08 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas