Camillas

Dygn efter dygn efter dygn.

Ett till dygn hemma, och rastlösheten har tagit fart igen och misshandlat kroppen totalt. Druckit tre koppar kaffe och sprungit tre varv runt huset varannan minut. Till slut beslagtog jag soffan och lade ihop 34 headers för att sedan välja ut den absolut enklaste. 

Och just tre sekunder innan jag höll på att flippa fylldes halva huset med kompisar åter en gång och jag fylldes av lättnad.

Nu väntar vi på maten och sedan blir det operation klippa Rasses hår. Önska mig lycka till!

kyss.

Jag skulle så förstå.

75 minuter ute på Nagus smala skogsvägar i mörkret. Musiken på så hög volym i öronen att inte ens den bitande vinden hördes mer, och stegen mot vägens grus förblev ljudlösa. Rädslan för ovetandet släppte där jag gick med blicken riktad mot himmelens stjärnbetäckta yta.
Jag sjöng så högt att hade en levande själ korsat min väg hade de väl ringt ambulans eller polis på direkten.

Stampade av steg efter steg och slog ett par slag i luften nu och då.

Terapi för kropp och knopp helt enkelt. Var i stort behov av det.
Och för att avrunda kvällen något lugnt korkar jag ett par kalla och lägger på en dålig film.

PUSS
xxxxx

Tom tystnad.

Ingen desto mer uppdatering idag.

Samtal från skolan - intervju på onsdag 8.15. Lämnar det där.

Känslorna svallar och jag sov undan gångna veckans sömnbrist inatt. 10 timmar sömn och sen jag vaknade har jag legat under täcket, suttit i soffan eller spenderat några minuter ute på terassen. Ska kolla en film, och när mörkret lagt sig ska jag ut på en längre promenad och sedan åter en dålig film. Ledig imorgon också.

Står ganska tomt idag.

Puss.

Det tar ont att inte veta.

Kaos. Inget står klart.

Rädd för att allt kommer gå i identiska spår igen, rädd för att aldrig få de vänner jag hade gjort allt för, rädd för att förstöra för andra, rädd för att aldrig få ett svar på mitt senaste mess, rädd för att tårarna aldrig ska sluta rinna mer och värst av allt - rädd för att trasslet är omöjligt för mig att reda ut.

Och tro mig, jag vill, men jag vet inte hur man gör. Sådär. Svart på vitt. Jag är helt jävla lost och har noll koll vad jag gör för att ta mig härifrån. Eller vad som är "rätt" beslut just nu. Allt går ändå åt skogen.

Att jag spenderade hela helgen i fullständigt bortaläge med noll koll vad jag fick i mig för blandningar och ytterst lite sömn hjälper väl inte heller precis.
Men ibland är det väl enda sättet att komma bort.

Så, vad händer? Jag vet inte. Men ni hänger väl med i svängarna på ett eller annat sätt ändå.

Puss.

TumblrTumblr

Göra för att inte tänka!

Eftersom mängden sömn under de senaste dygnen ligger på en väldigt låg procentnivå var jag alldeles slut efter en halv skoldag, läkare, slösittande i Axxell, bussåkande och tid spenderad i bästa sällskap hemma och ute, så när de åkte hem lade jag mig direkt under täcket beredd på en ordentlig nattsömn.. Men icke! Där låg jag timmar och snurrade innan jag gav upp och läste en halv bok med musik i öronen tills jag slocknade halvsittandes i sängen.

Steg upp i morse, lade hårfärg i håret och drev ut på tiden som sölade enormt.
Sen kom åter några kompisar på besök och medan timmarna gick och vi fixade till oss sjönk stämningen enormt.

Alla planer förstörda men idag ska alla tankar dränkas i något lite starkare. Punkt.

Imorgon är det finkläderna på och iväg för att fira ett par familjebekanta hela dagen!

Det är mycket nu, mycket som driver mig till vansinne, men jag vågar lita på att lite tid kommer göra allting bra!

Puss

För du vände min värld upp och ner.

Jag är rädd. Jag är så oerhört rädd vad som händer framöver, vart livet kommer ta mig. Jag är livrädd att detta beslut är lika dåligt som exakt alla andra jag lyckats fatta tag i under mina 16 år. Jag vill ynkligt lägga mig ner på marken och gråta tills någon gör varje beslut åt mig. Men icke! Dock märkte jag att jag måste göra något, att jag behöver en förändring för att inte explodera, och jag hoppas det blir bättre nu!

Vad som stoppat min hjärna från att överväga ALLA alternativ är väl rädslan att göra alla i min närvaro besvikna på mig. Inte leva upp till det som förväntas, för jag vill så gärna göra rätt, göra bra och göra alla nöjda. Alla är inte nöjda, jag kan inte lugna allas irriterade syn på mitt patetiska beteende, men jag måste göra det här - för min egen skull!

Jag insåg att jag sakta men säkert kröp ner i en svacka och jag behöver förändring, byta vägriktning för att undvika det. Så, here we go! Går allt som det ska byter jag skola, byter inriktning i livet, byter till att göra folk besvikna, men jag är överlycklig att ni finns här för mig ändå, trots rynkade ögonbryn stoppar ni mig inte från att göra alla mina misstag! Tack.

Ps. Och tack alla ni som idag, av någon oförklarlig orsak, varit så otroligt snälla mot mig under senaste 24 timmarna. Det värmer hela kroppen, själen och får hjärtat att pumpa de slag psyket väljer att hoppa över.

Alla pussar i världen.
XXX

Tystnad är bäst vid ovetande

Uppehåll i bloggandet. Vet varken vad jag ska eller kan skriva. Ingenting tror jag. Småhinder på vägen men livet rullar på ändå, I guess.

Somsagt inte ork att uppdatera era små hjärnor med onödig fakta från mitt håll. Har heller inte gjort något som skulle kunna klassas som intressant.
Ledig dag idag, och imorgon veckans sista skoldag, en timma jobb och sedan släpps natten lös. Man vet aldrig hur det slutar. Men fredag ledig likaså så inga bekymmer där heller inte. Kommer så småningom växa ihop.

Puss

TYP.

Invaderat sängens mjuka underlag och dragit täcket över huvudet. Satt av de absolut viktigaste timmarna i skolan innan jag inte stod ut mer och pulsen slog genom tinningarna. Powernap tills klockan slår tillräckligt mycket för att jag ska kunna trotsa regnet igen och ta mig upp till bussen.
Hoppas huvudvärken lämnat min närvaro och jag kan åka in till Åbo för att träffa the one igen. Börjar vara några ynka dagar igen som känns som en halv evighet.

Åskan omvandlade mig till en annan individ och när klockan passerat tre och jag fortfarande inte kunde sova byggde jag upp en liten koja - i skydd från ovädret - mitt på golvet i mitt rum av alla kuddar, täcken, filtar och madrasser som jag sedan kröp in under med ett vacker flammande ljus i lila nyans och en absolut egen doft. Himmelskt. Och inatt behöver jag inte sova ensam mer.

Kär i kärleken och rädd för rädsla.

Puss

 

Tragiskt upptagen med att finnas

Jag står blickstilla. Blickstilla står jag, och hela världen rusar i uppspeedad hastighet, tvungen att blunda för att inte bli yr och kräkas. Blundar för de verkliga klockslagen som visar att tiden sakta kryper mot framtiden, för jag är kär, jag vill stå kvar och dra in samma doft av känslor som bäddar ner mig under ett täcke av trygghet. Kapar av alla band som binder mig till verkligheten, jag är hög på manisk eufori och sjunger ut ALLA bokstäver i ditt namn med en röst som inte håller stämningen bara inom mig - utan förklarar för hela närvaron.

Åhhhh ooorden flyyyger uuur kääften påå miig.

Förutom detta alldeles förvirrande lyckorus (som även späds ut med ett farligt litet kryddmått oro) har jag haft en underbart fin dag. Träffat nya själar, med fullt fungerande hjärtan och skrattattacker i en miljon. Finns ingen exakt förklaring på det kaos som pågår - men det vet jag, att imorgon kommer jag sitta av alla mina åtta (minus ett par håltimmar) i skolan. Sen då? Ingen vet.

Kärlek till folket.
Jag gråter, en utspädd blandning av lyckotårar och rädsla i en halv kubik.

PUSS.

Livet ler ikväll.

Katastrofdag slutade i absolut bästa mönster. Förväntade mig inget annat än det som hade utlovats, vilket var absolut ensam i huset all by myself och absolut inget att göra eller ta tag i. Dock kom brorsan hem och innan vi riktigt hade kommit fram till något kom ett par kompisar till oss över och vi satt ett par timmar ute och pratade om det minst nödvändiga som dagen har att erbjuda. Men hur skönt som helst.

När de åkt drog vi ut en sväng, jag och brorsan, på hård åktur på våra små sandvägar på hans lättmotorcykel och efter det har vi suttit timmar och bara pratat. Om allt och inget. Allt mellan liv och död, från humor till tårar och jag har skrattat så att hela ansiktet värker. 

Några timmar till vid liv innan jag så småningom tänker krypa ner under täcket för att orka upp imorgon innan det roliga börjar hända! 

det var en minimal paus i vardagen och nu återvänder jag.

xxx

Mindblowing

Det är det som är grejen, kärlek gör en inte perfekt, förbättrar inte dig som person. Nej, kärlek är den vackra gåva då någon vågar älska dig oavsett alla dina brsiter och missfärgade olikheter. Du kommer alltid bli sårad, men det är här du har möjligheten att välja vem du blir sårad av. Den otroligt ärliga stämningen som råder mellan oss, alla TIMMAR vi suttit i soffan och pratat, legat nerkrupna under täcket mitt i natten och bara pratat, messat tills batteriet dör i mobilen och att på så kort tid komma så fruktansvärt långt. Jag är rädd. Fullständigt medveten om hur snett allt kan gå, att jag gör fel som slänger hela min själ i någon annans armar och vet gladeligen hur det gick förra gången. Det finns bara en liten detalj som påverkar att jag är redo att göra samma misstag igen - jag litar på honom.

Var det kommer sluta, om det kommer sluta, eller hur det kommer sluta vet jag inte. Jag vet bara att det inte spelar någon roll just nu. Att jag bara älskar att njuta av känslan att ha något som betyder något i min dimmiga vardag igen.

Det är inte viktigt för mig att behöva definiera VAD det som binder oss samman är. Jag behöver inte veta, vi behöver inte veta och ännu mindre behöver alla andra veta.

Det enda som räknas just idag är att jag är -trots rädslan- överlycklig.

Förövrigt åkte jag hem när O hoppade på tåget och just efter att klockan passerat halv ett klev jag in genom dörren här hemma och vandrade rastlöst omkring i huset i någon timme innan jag däckade på sängen och sov bort tre timmar. Efter det har jag bara legat under täcket och kollat OITNB. Älskar*

 

UntitledUntitled

Änglar i himlariket

Alarmet stod ställt på 05.20 och utan att desto mer ta tag i tankar steg jag upp och klädde på mig.
Drömde mig tillbaka till sovmorgnarna med <3 som för dagen inte stod på schemat.
Somnade på soffan igår och trots relativt tidig läggdags var det ingen av oss som fick en ordentlig nattsömn. Klockan smög sig framåt i sekundkorta steg och kvällen gick till natt och sedan ytterligare till tidig morgon.

Oberoende sitter jag nu och väntar på buss nr. 2 och hoppas på en skoldag som vågar samarbeta.

Kommer tillbaka in hit till stan sedan och spenderar ett sista dygn här innan jag åker hem för helgen.
Mycket mys står på schemat och även en och annan hårfärgning ikväll.

Puss

Mellan topparna på träden

Vart inte en speciellt bra dag igår. Trött, smågrinig och överanalyserande. Vi låg och myste hela eftermiddagen, spelade GTA och så gick vi och handlade för att sedan fixa ihop middag (ja, det var absolut supermysigt det med). Slängde oss på sängen, duschade, fixade lite läxor och till slut var ögonlocken ersatta av bly på båda. Sen avslutade vi en dålig dag med ett drömlikt perfekt slut.

Att stiga upp imorse kändes ungefär som knivhugg i hjärnmassan och kvar låg vi och gjorde en bra start på morgonen! Duschade tillsammans och när O dragit till skolan klädde jag på mig och gick till bussen.
Suttit och slösat tid på onödiga detaljer för att komma härifrån så snabbt som möjligt. Tyvärr har jag lång dag ändå...

Ska ut en snabbis innan dagens första lektion för min del börjar.

PUSS

För mycket information.

Ögonvitorna snurrar i huvudet och kroppen bokstavligt ropar efter sömn. Imorse staplade jag ner för trapporna, hundra säker på att jag inte skulle överleva äventyret mina vingliga kalvben förde iväg mig på. Till skolan lyckades jag ta mig dock - med en färdig bokrecension. Fixade lätt att hållla den och spenderade sedan resten av minuterna med ögonen bortdomnade och slutna.

Nu sitter jag och råpluggar inför provet vi tydligen har efter lunch och försöker förstå mig på alla termer som verkar obeskrivligt frånvarande.
Vad håller jag på med?

Inte på humör för lång skoldag och tiden smyger sig så sakta framåt att det känns som den går baklänges. Usch.

Men efteråt tar jag bussen in till O och spenderar min tid där. Längtar typ!

Puss

http://data3.whicdn.com/images/137187946/large.jpg

Vart kommer alla känslorna ifrån?

Känner storslagna vindpustar dra förbi mig medan jag ÄNTLIGEN står stadigt kvar och siktar mycket högt.
Jag var rädd. Jag ÄR rädd. På samma gång som jag upplever harmoni i överdrivna mängder.
Blickar jag bakåt på den gångna veckan har jag aldrig varit med om lika mycket, lika vackert på en så kort tid. Gjort galna saker, älskat mer än kropp och knopp tillåter och spenderat alla nätter vaken, i oro att tiden ska försvinna och för kär för att vilja ta en paus i beundrandet av den individ som helt och hållet fyller ut mitt tomrum. Vi pratar inte om plåster nu.. NEJ! Det handlar om de som förändrar en. Han har, oavsett vad som händer, förändrat mig.

Jag är rädd. Jag är så fruktansvärt kär och det kommer inslag i vardagen då jag osäkert överväger tanken att jag inte är redo ännu, inte klar för att bli sårad igen. Jag var osäker på min egen förmåga att våga lita på någon igen, tills jag mötte honom. Min värld lyser igen.

Som jag under morgontimmarna viskade i hans öra: "Det spelar ingen roll, jag tänker ge allt och bara hoppas på det bästa nu, för du känns nästan overkligt trygg, och det känns bra."

Gårkvällen - natten - morgonen spenderades på förfest, krogen, kyssandes under fyrverkerier, gåendes till fots på efterfest, vidare på efterefterfest där mitt sällskap somnade i famnen på mig och min plikt var att paja honom på huvudet i ett par - tre timmar.

Efter två timmar sömn får man inte precis något vettigt utav dagen, men gjorde mitt bästa och kollade i allafall typ ett dussintals filmer med resten av gänget innan vi åkte där kring 18.

Idag åkte jag hem för att göra undan lite skolarbete jag blivit efter med, och för att byka lite kläder.

Somnar inom kort sittandes, så jag får avrunda här fast jag fortfarande har hur mycket som helst att berätta!

 

PUSS

HeartHeart

Ta mig tillbaka

Sliten.
Satt hos en kompis till O hela dagen igår, kollade tv, tog det ganska lugnt bara och kom aldrig härifrån. Vaknade upp där vid nio-tiden och låg och slöade ett par timmar till. Precis varit via butiken och senare idag börjar vi väl ta oss till Nagu, killarna kör på utgång och jag får se vad jag hittar på.

Men först: bota huvudvärken, piggna till och hoppeligen ta en halvlång dusch!

Puss

Ps. Tänk er denna säng, ljuset från en levande stad mitt i natten tränga in genom springorna på persiennerna och tända ljus. Bästa som finns.

Ta mig tillbaka

Sliten.
Satt hos en kompis till O hela dagen igår, kollade tv, tog det ganska lugnt bara och kom aldrig härifrån. Vaknade upp där vid nio-tiden och låg och slöade ett par timmar till. Precis varit via butiken och senare idag börjar vi väl ta oss till Nagu, killarna kör på utgång och jag får se vad jag hittar på.

Men först: bota huvudvärken, piggna till och hoppeligen ta en halvlång dusch!

Puss

Ps. Tänk er denna säng, ljuset från en levande stad mitt i natten tränga in genom springorna på persiennerna och tända ljus. Bästa som finns.

Fortfarande borta

Gästar fortfarande i Åbo. Dag tre på G, och jag börjar så småningom trotsa verkligheten och tro att allt bara är en dröm. Är det?
För tillfället ligger jag däckad i soffan medan han fixar middag och så ska jag duscha så fort jag samlat lite krafter.

Ingen tid över för att blogga just nu, men ha tålamod!

En egen liten sagovärld.

Jag är stum. För hur mycket jag än tänker ut en rättvis formulering för att beskriva natten, så finns det ingen.
Det är som i böcker, de där weheartit-bilderna man avgudar som upprepades om och om igen tusentals gånger. Hur hela stadens ljus tränger genom persiennernas halvöppna springor och magiskt nog gör allt lite vackrare. En annan kropp så nära, så värmande att våra hjärtslag förs samman. Och jag var trygg. Jag var så trygg att tredje världskriget kunde ha börjat, bara jag hade fått ligga kvar, i samma famn, med samma snälla blick riktad mot mig och samma läppar uppdragna till öronen i ett stort leende.

Man fick inte nog.. Och fram till fem på morgonen låg vi vakna under täcket och pratade, i en egen liten värld.

Dussintals brinnande ljus i hela lägenheten och aaaaaahhhh jag behöver tid att vänja mig vid denna känsla, om det någonsin går!

Något hände.

Deeennnaaa tjeeej går på maximala övervarv. Körde 40 minuter på gymmet innan lungorna kapitulerade och vägrade samarbeta och bara slängde upp slem.
Åkte hem och värmde upp middag, duschade och rakade benen (pluspoäng till mig). Slängde mig i soffan, och DÅ KOM DET!
Sms:et jag väntat på heeeelaaaa jääääävlaaa lååångaaa daaageeen.

Knaprade i mig en burana innan och nu kan jag inte sitta still. Fingrarna dansar maniskt över tangenterna, Kreetta har lyssnat på mina ivriga glädjepip i över en timme via mobilen och jag hade lätt sprungit först i mål om jag deltog i ett marathon nu. Asgrym känsla.

Morgondagens schema - sjunger en lektion, skriver essä två lektioner och går i genom studieteknik eller nåt lika ointressant två lektioner.

Och efteråt tar jag in bussen till the big city och spenderar natten där Ledig onsdag och allt.. Aaaahh, nu ler livet!

Pussar i miljoner

Damn.

 

Inte så god morgon.

Helt slut. Inte sovit alls inatt, vaknat med en timmes mellanrum hela natten genom och varit helt borttappad. 5.45 steg jag upp och tog tag i morgonsysslorna för att sedan promenera upp till bussen. Börjar dagen med 90 minuter ämnesskrivning i finska från och med 08:05. Wish me luck!

Puss

They will make us special

Vilken dag. Krävde väldigt många timmar återhämtning innan jag fick något till stånd idag. Strosat runt i husets alla vrår, kippat efter lite luft och knaprat burana. Roligheter för väl med sig nackdelar, och då talar vi inte ens om baksmälla utan bara en förkylning som efter fem veckor fortfarande tycker om mig lite för mycket för att släppa loss och gå vidare.
(Mycket tjat här på bloggen om förkylning hit och dit, men kom igen, jag får väl också vara ynklig om jag vill).

Jag är jag och trotsade alla smarta val och drog ut på en av sommarens sista pizzor (haha, det sade jag redan för en månad sen). Jag övervägde faktiskt starkt att dra till gymmet istället, men skjuter upp det och låter det stå på morgondagens agenda.
Så, pizza vart det (en tredjedels, resten hamnade i en annan ytterst nöjd mage eftersom jag bara tyckte det smakade illa) och en stor kopp varm kakao i finfint sällskap.

Lite förvirrad dock. Mycket förvirrad. Trött på samhället och dess framträdande dumhet, samt trött på att inte veta vad jag ska göra med livet.

MEN, stort men, i veckan kommer jag ÄNTLIGEN (högst troligen) få träffa honom igen. Så lite lycka i dagens dimma.

Nu ska ni få er dos pussar och jag ska återgå till skolarbetet som står på hög, och alla celler i kroppen bara vill kräkas över.

Pusspusspuss

Nattlig farkost och vinterkyla

Klockan visar 03.24. Jag har precis entrat ytterdörren, lyckats smeta ut sminket kring halva ansiktet med lite tvål och vatten (misslyckat försök att tvätta bort det). Drack ett halvt glas vatten och tvättade sedan bort resten av sminket.

Klockan 19 fick jag absolut nog och kontaktade alla jag känner för lite uppmuntrande sällskap, och en halv timme senare satt jag där, hostade, skrattade, pratade och spelade ut kort för deltagarna i spelet. Vi hann besöka tre olika uppsättningar som går under kategorin fest, och slutade vid baren där vi fortsatte - vissa i lugn takt, andra mindre lugn. Själv var det vääääääldiiiigt många glas vatten som sväptes och ett par läsk, men that's it. Kul hade jag ändå!

En fruktansvärd huvudvärk nu bara, men absolut skönt att veta att jag vaknar upp i egen säng imorgon.

När vi slutligen blev utslängda spenderade vi närmare en timme i gästhamnen, virrande med totalidioter (nu tar jag i, goa killar) innan jag fick skjuts hem.

Jag älskar såå livet. Och en del av de frågetecken jag hade igår, de har nu fått svar.

Lycklig!

puss

Måla världen gul och fin.

Alla dessa känslor. Jag är tjejen som inte känner alls runt hösten, och ännu mindre runt vintern, men trots höstigt mörker (okej, visst lite inslag av sommar senaste dagarna men det har jag inte reagerat farligt mycket vid eftersom jag varit fullt upptagen med att vara döende) så känner jag allt på en och samma gång nu.

Jag är skiträdd. Måste ärligt medge att jag inte är kapabel till misslyckanden just nu. Jag känner det första mentala nerdraget omtumla min kropp, nämligen skolan. Men jag kan ju inte ge upp innan jag ens riktigt börjat försöka. Trots rädslan - och all rätt till den - så hoppas jag mer än väntat på en ny start, utan bekymmer omringad av en euforisk lycka. Försöka göra höstmörkret till något positivt istället. Frågetecknen är oändliga, jag har till och med svårt att hålla reda på alla, på samma gång som jag längtar mer än vanligt efter en förändring, ett påhopp i livet.

Jag ska inte tjata, så ni får lite weheartit inspiration istället.

TigerImperfections are beauty .photography | Tumblr

.LoveUntitledMika Sumi

Untitled💚TumblrTumblr

janni-deler-gina-tricotDSC_8280.jpg 2 048 × 1 367 bildepunkterd e e pBlue roseOk.

Autumnadd a captionLemons..

Stunderna då icke existerande själar spricker.

Kanske jag borde ha loggat in här och meddelat att jag levde igår, men ska jag vara absolut ärlig var jag nog närmare död än levande.
Idag är jag dock igång igen. Ingen feber mer (AAAHHHH TACK GODE GUD!) och kroppen börjar mycket sakta men säkert återhämta sig tror jag. Fortfarande enorma besvär med att andas och en puls som inte riktigt vill gå ner under hundra, men det tar sig sa polisen!

Eftersom jag i långa drag sovit bort de tre senaste dygnen (eller blir det fyra?) så sprudlar energin, och jag harlust att ge mig ut på en låååång PW samt ett riktigt sprängfyllt, typ tvåtimmars gympass. Inte träna sa ju hälsovårdaren, men om man trots allt tar det i lugn takt kan det väl ändå inte skada?
Så jäkla taggad att bara få göra något. Dessa fyra väggar gör mig snart tokig (har dock städat mitt rum, så känns nästan lite lyx).

Oberoende så har jag fortfarande lite tid att överväga alternativen, och så ska jag faktiskt kolla slut typ ett dussintals filmer som hunnit bli på hälft eftersom jag bara lyckats somna hela tiden. Heh.

Pussar