Camillas

En egen liten sagovärld.

Jag är stum. För hur mycket jag än tänker ut en rättvis formulering för att beskriva natten, så finns det ingen.
Det är som i böcker, de där weheartit-bilderna man avgudar som upprepades om och om igen tusentals gånger. Hur hela stadens ljus tränger genom persiennernas halvöppna springor och magiskt nog gör allt lite vackrare. En annan kropp så nära, så värmande att våra hjärtslag förs samman. Och jag var trygg. Jag var så trygg att tredje världskriget kunde ha börjat, bara jag hade fått ligga kvar, i samma famn, med samma snälla blick riktad mot mig och samma läppar uppdragna till öronen i ett stort leende.

Man fick inte nog.. Och fram till fem på morgonen låg vi vakna under täcket och pratade, i en egen liten värld.

Dussintals brinnande ljus i hela lägenheten och aaaaaahhhh jag behöver tid att vänja mig vid denna känsla, om det någonsin går!

10 september 2014 09:16 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas