Camillas

För du vände min värld upp och ner.

Jag är rädd. Jag är så oerhört rädd vad som händer framöver, vart livet kommer ta mig. Jag är livrädd att detta beslut är lika dåligt som exakt alla andra jag lyckats fatta tag i under mina 16 år. Jag vill ynkligt lägga mig ner på marken och gråta tills någon gör varje beslut åt mig. Men icke! Dock märkte jag att jag måste göra något, att jag behöver en förändring för att inte explodera, och jag hoppas det blir bättre nu!

Vad som stoppat min hjärna från att överväga ALLA alternativ är väl rädslan att göra alla i min närvaro besvikna på mig. Inte leva upp till det som förväntas, för jag vill så gärna göra rätt, göra bra och göra alla nöjda. Alla är inte nöjda, jag kan inte lugna allas irriterade syn på mitt patetiska beteende, men jag måste göra det här - för min egen skull!

Jag insåg att jag sakta men säkert kröp ner i en svacka och jag behöver förändring, byta vägriktning för att undvika det. Så, here we go! Går allt som det ska byter jag skola, byter inriktning i livet, byter till att göra folk besvikna, men jag är överlycklig att ni finns här för mig ändå, trots rynkade ögonbryn stoppar ni mig inte från att göra alla mina misstag! Tack.

Ps. Och tack alla ni som idag, av någon oförklarlig orsak, varit så otroligt snälla mot mig under senaste 24 timmarna. Det värmer hela kroppen, själen och får hjärtat att pumpa de slag psyket väljer att hoppa över.

Alla pussar i världen.
XXX

25 september 2014 14:33 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas