Camillas

Mindblowing

Det är det som är grejen, kärlek gör en inte perfekt, förbättrar inte dig som person. Nej, kärlek är den vackra gåva då någon vågar älska dig oavsett alla dina brsiter och missfärgade olikheter. Du kommer alltid bli sårad, men det är här du har möjligheten att välja vem du blir sårad av. Den otroligt ärliga stämningen som råder mellan oss, alla TIMMAR vi suttit i soffan och pratat, legat nerkrupna under täcket mitt i natten och bara pratat, messat tills batteriet dör i mobilen och att på så kort tid komma så fruktansvärt långt. Jag är rädd. Fullständigt medveten om hur snett allt kan gå, att jag gör fel som slänger hela min själ i någon annans armar och vet gladeligen hur det gick förra gången. Det finns bara en liten detalj som påverkar att jag är redo att göra samma misstag igen - jag litar på honom.

Var det kommer sluta, om det kommer sluta, eller hur det kommer sluta vet jag inte. Jag vet bara att det inte spelar någon roll just nu. Att jag bara älskar att njuta av känslan att ha något som betyder något i min dimmiga vardag igen.

Det är inte viktigt för mig att behöva definiera VAD det som binder oss samman är. Jag behöver inte veta, vi behöver inte veta och ännu mindre behöver alla andra veta.

Det enda som räknas just idag är att jag är -trots rädslan- överlycklig.

Förövrigt åkte jag hem när O hoppade på tåget och just efter att klockan passerat halv ett klev jag in genom dörren här hemma och vandrade rastlöst omkring i huset i någon timme innan jag däckade på sängen och sov bort tre timmar. Efter det har jag bara legat under täcket och kollat OITNB. Älskar*

 

UntitledUntitled

19 september 2014 21:06 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas