Camillas

They will make us special

Vilken dag. Krävde väldigt många timmar återhämtning innan jag fick något till stånd idag. Strosat runt i husets alla vrår, kippat efter lite luft och knaprat burana. Roligheter för väl med sig nackdelar, och då talar vi inte ens om baksmälla utan bara en förkylning som efter fem veckor fortfarande tycker om mig lite för mycket för att släppa loss och gå vidare.
(Mycket tjat här på bloggen om förkylning hit och dit, men kom igen, jag får väl också vara ynklig om jag vill).

Jag är jag och trotsade alla smarta val och drog ut på en av sommarens sista pizzor (haha, det sade jag redan för en månad sen). Jag övervägde faktiskt starkt att dra till gymmet istället, men skjuter upp det och låter det stå på morgondagens agenda.
Så, pizza vart det (en tredjedels, resten hamnade i en annan ytterst nöjd mage eftersom jag bara tyckte det smakade illa) och en stor kopp varm kakao i finfint sällskap.

Lite förvirrad dock. Mycket förvirrad. Trött på samhället och dess framträdande dumhet, samt trött på att inte veta vad jag ska göra med livet.

MEN, stort men, i veckan kommer jag ÄNTLIGEN (högst troligen) få träffa honom igen. Så lite lycka i dagens dimma.

Nu ska ni få er dos pussar och jag ska återgå till skolarbetet som står på hög, och alla celler i kroppen bara vill kräkas över.

Pusspusspuss

7 september 2014 19:41 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas