Camillas

Tragiskt upptagen med att finnas

Jag står blickstilla. Blickstilla står jag, och hela världen rusar i uppspeedad hastighet, tvungen att blunda för att inte bli yr och kräkas. Blundar för de verkliga klockslagen som visar att tiden sakta kryper mot framtiden, för jag är kär, jag vill stå kvar och dra in samma doft av känslor som bäddar ner mig under ett täcke av trygghet. Kapar av alla band som binder mig till verkligheten, jag är hög på manisk eufori och sjunger ut ALLA bokstäver i ditt namn med en röst som inte håller stämningen bara inom mig - utan förklarar för hela närvaron.

Åhhhh ooorden flyyyger uuur kääften påå miig.

Förutom detta alldeles förvirrande lyckorus (som även späds ut med ett farligt litet kryddmått oro) har jag haft en underbart fin dag. Träffat nya själar, med fullt fungerande hjärtan och skrattattacker i en miljon. Finns ingen exakt förklaring på det kaos som pågår - men det vet jag, att imorgon kommer jag sitta av alla mina åtta (minus ett par håltimmar) i skolan. Sen då? Ingen vet.

Kärlek till folket.
Jag gråter, en utspädd blandning av lyckotårar och rädsla i en halv kubik.

PUSS.

21 september 2014 22:23 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas