Camillas

Offline mode activated.

Jag var uppe med tuppen imorse för att dra mig till läkaren. Klämde i mig ett par burana i väldig fart och lyckades ta mig dit, nästan i tid.
Ärendena gällde inte förkylningen, men det togs trots allt upp och efter att jag framfört ett par hostattacker som låter som sönderrostade valrossar, tagit pulsen som trots fullständigt lugn inte gick under 113 och insett att jag visst har feber, förbjöd hon mig från att träna på minst en vecka nu eftersom jag annars har risk för något allvarligare. Så rekommenderad vila tills jag återhämtat mig, sagt och gjort.. Mamma plockade upp mig, körde mig hem och fem minuter efter att jag entrat dörren låg jag under täcket och flåsade igen.

Vaknade för dryga halvtimma sen och proppade åter i mig några burana, hällde upp ett stort glas juice, som bara smakar illa och lade mig under täcket igeeeeen.

Ikväll måste jag dock iväg och hålla barngymnastik för de minsta men har såklart Ann med mig så jag ska väl överleva.

Puss

Jag tror på klicket.

Del 2 av mitt söndersprängda snorhuvud, knaprandet av värkmedicin och liggande position i sängen.
Fick spontanbesök av en annan sjukling som låg och kollade pewdiepie med mig uppkrupen i min allt för smala säng på endast 90 cm, talade en massa strunt och efter alla dessa år verkligen visade mig hur man kokar nudlar som proffs. Haha!

Riktigt mysigt fast vi fick ytterst lite gjort.

Fortsatt i samma banor resten av timmarna och funderat över mina bortsprungna alternativ. Känner mig aningen fastspänd vid otagna val, eftersom mitt undermedvetna redan vet vad mitt mentala behöver på samma gång som JAG fortfarande tvekar på mina beslut. Hur vågar man lita på någon igen?
Och fast det absolut känns annorlunda på ett bra sätt, hur vet man att det ändå är rätt?

Hade ni bett om mina mentalt uppfuckade frågor hade jag tryckt ner alla hit, men nu vet jag att ytterst få av er bryr er mer än alls, så det får stå. (Lämnade dock en dramatiskt tom linje där emellan för att visa min djupa suck).

Tidig väckning och lång dag imorgon, men trots det ingen skola.

Puss

ps. Du har givit mig lite hopp om kärlek vid första ögonkastet. Tack.

GrayscaleGrayscale

Du håller mig undan det som skadar.

Sjuk tjej. Vaknade upp lite innan nio i fullständig panik och flög på alla fyra och försökte hosta rent en jävla luftväg i den här kroppen för att inte kvävas.
Att ta sig upp ur sängen och ner till köket var det mest ansträngande jag gjort på länge och tur nog är jag oavsett ledig på onsdagar så varit sängliggandes och knaprat värkmedicin hela förmiddagen.

Typiskt att den efter fem veckor först väljer att bryta ut ordentligt. Så irriterande.

Anyway, så inte mycket nytt att uppdatera er med. Filmfilmfilm och ännu lite film.

Puss

Let's go!

Förvirrande höstkänslor i luften. Jag är desperat efter sällskap, osäker på vad jag känner och trött på att behöva vänta på osäkra resultat.
Jag är kär, men försöker med all form av styrka behärska impulserna som slår omkull mig. För jag tror inte jag är redo att falla igen.

Och träningen. Jag kör på i normal takt, gym så ofta jag kan och mat i lämpliga mängder med lämpliga ingredienser. Men trots det känns det som jag bara står stilla.

Och när jag gick hem från bussen idag, var det enda jag kunde tänka på att precis hela världen står stilla för min del, förutom tiden som fortsätter traska framåt. Det skrämmer mig. Och jag vet inte vad man gör åt saken.

Så för att inte tänka på det, och för att finna något annat att fokusera på, ska jag åka till gymmet nu och köra mig alldeles slut. Riktigt alldeles slut alltså.

Puss

Back to heaven

Godmorgon mina änglalika sjömonster.

Sovit bort de tyngsta timmarna avmorgonen och steg upp kring kvart i nio för att ha två timmar på mig att inte göra något alls innan jag åter igen ska promenera upp till bussen och förväntas göra framsteg i min skolgång. Hmm..

Jag vill hoppas på att det blir en bra dag idag. Vet ni när man känner ett litet pirr i magen för man hoppas så innerligt att lyckan finns nära till hands, så nära att man kan ta på den.

Efter fyra veckor står jag fortfarande med en förkylning klängandes i nacken på mig och nu har den för andra gången hunnit krypa genom sitt lilla skal och ätit upp all ork och lust. Det kommer och går likom, men är aldrig helt borta. Och allra värst är det under de första och sista timmarna på varje dygn. Argh.

Nog tjatat om ingenting... Ska klä på mig och se ifall dagen har något extra att komma med.

Ja, underhållning är ju något som mer eller mindre intas varje dag nu sen en vecka tillbaka..

Puss

! :)! :)

Shine brighter.

Vad ska jag säga.. Annat än att det inte riktigt varit min dag idag.
Väl hemma från skolan åt jag, duschade jag och fixade lite i vanlig ordning innan jag kröp ner under täcket, och lade en film på nerladdning.
Tyvärr tog det lite väl länge och jag hann somna innan jag ens börjat kolla och vaknade upp några timmar senare alldeles förvirrad.
Varit en jobbig kväll för en väldigt nära, och känslan av att vara alldeles hjälplös i vissa situationer tar livet av mig.
Man vill ju.. men här sitter man fastspikad vid vardagsrutiner.

Fortfarande trött, och så fort jag fått ett godnatt ska jag också krypa tillbaka under täcket och försöka sova alla de timmar jag har på mig innan alarmet slår igång klockan nio. Börjar först efter lunch imorgon, så jag är lycklig lottad.

Konstanta rysningar över hela kroppen och jag är trött på självaste tanken att det här inte för med sig något alls.

godnatt.

01092014

Mer död än levande, men med ena ögat uppe tog jag mig till skolan och här sitter jag nu på andra lektionen finska i väntan på håltimmen som återstår.
Tänker gå till butiken och köpa en sliskig sallad och äta upp den med god apitit, för idag är en sådan dag.

Tak gode gud har jag innga planer efter skolan (slutar dock först 16) men orkar jag så tänker jag släpa mig till gymmet och köra ett halvseriöstryggpass med lite cardio för att komma någon vart med de resultat som jag typ förväntar mig. Good luck!

Annars är det väl en typisk måndag.. Längsta skoldagen i veckan och tröttsamt  sliten efter helgen. Är det inte så det ska va? Haha

Puss