Camillas

Kategori: Vardag

JAG HAR FLYTTAT

Hej kära. Äntligen tagit tag i bloggen efter jul och nyårsyrsel. Efter nytt mobilköp fick jag helt enkelt ofrivilligt byta bloggportal för att även via mobilen kunna uppdatera. Vilket jag ju gör till 80%.

Jag kommer låta denna blogg förbli kvar här och de som intresserar sig för att fortsätta följa med på de vägar jag vandrar får klicka in sig på inlagda länken nedan!

Klicka er in -->

nouw.com/camillas

Tell me

No need to wish for wings, cause you are my wings and you help me fly again.

Godmorgon turturduvor!
Söndagen är här, och efter gårdagens kortvariga vakenhet blev det sängen igen. Ja, fram tills 17 på eftermiddagen sov vi när vi väl hittat hem.

Idag uppe med tuppen och kolla lite matcher innan det blir sista stressiga shoppingen före jul.

Ha en underbar dag så hörs vi!

Fyfan det känns bra

Jag tror jag aldrig, någonsin träffat en människa lika fin som Fia. Jag menar utstrålningen, närvaron, det är tivoli på högsta grad. Att någon alltid förstår, någonalltid finns, någon alltid i varje situation accepterar. Och värmen deras besök förde med sig håller mig i gång länge.

Fortsättningen tog mig till en helt annan ö i denna värld, men i tryggt sällskap och bra kroppskänsla, nästan i allafall. Läggdags? Borde ha varit för länge sedan, men här sitter vi fortfarande kvar och fyller öronen med toner fina som fan. Jag gillar det. Jag gillar det här.

Puss och hörs när vardagen kallat.
Nu kör jag huvudet riktigt tomt.

En annan dag

Kan lätt påstå att gårdagen var lång och intensiv. Uppe med tuppen, in en snabbis till skolan för att fixa lite planering och sedan tillbaka för att väcka shoppingsällskapet. In till storstan för julklappshandling och lite övrig shopping sådär i förbifarten. När det redan blivit mörkt hittade vi äntligen hem för att jag sedan skulle bygga klart vårt oerhört fula pepparkakshus och så spenderade vi tre ( fyra?) timmar åt hårfärgning för bådas del. Jaa, eller jag lade i lite slingor i mitt av överloppsfärgen. Inget desto mer. Eller jo, där kring ett inatt lagade vi mat innan vi sedan gick och lade oss.

Idag blir det finsminket på och kanske en och annan lock i håret för att kolla på låg- & högstadiets julfest.

Var väl det. Tiden rusar iväg och snart är det jul!

Ps. Jag vet inte hur mycket man kan längta, men är det något jag längtar efter så är det fredagen och besök av finafina älsklings Fia! ❤️

I en dröm

Igår började mitt fyra veckor långa jullov. Som jag väntat. Det tar på krafterna att stiga upp sex på morgonen och sitta i skolan till fyra då mörkret redan lagt sig igen, men bra har jag klarat det i allafall. Firade med några kalla, bastu och fotoalbum från när vi var små. Mysigt. Halvvägs in på natten kröp vi ner i sängen och sov bort hela morgonen. Vilket jag såklart klassar helt okej!

Mysa lite till och sedan se vart lördagen tar en!

Puss

Lalala

Eeh. Utomhus biter vinden tag i det som finns till kropp på varje människa och försöker dra med sig alla ut i det tomma. Stå emot säger jag bara.

Hög på värkmedicin tog jag mig genom den långa skoldagen och nästsista tenten avklarades innan mitt jullov börjar på fredag kl 14.

Annars inte mycket, rätt så sliten och väntar på fredagen. Typ.

Puss

Ta min hand, visa mig vägen hem igen.

Goddag!
Min långa skoldag avkapades efter halva dagen. Mitt i paruppgiften sprang jag iväg på vaccination och tre minuter efter att jag återvänt till klassrummet fick jag springa på toa för att kasta upp. Så medan resten åkte iväg på studiebesök åkte jag åt andra hållet istället. Slänga mig likgiltigt på sängen och helst inte stiga upp före imorgon. Heh, well good luck!

Tisdagen känns onödigt långt borta ifrån veckoslutet, men det ska väl gå.

Pussar

Olyckligt lycklig.

Det är bloggen som lider av den hektiska vardag jag upplever about typ nu.
Ja, förutom helgen då. Men helgen så gott som sov jag bort för att ta igen sömnbristen som jag förvånansvärt nog inte känt av idag trots väckning innan tuppen och lång dag.

Sex slog alarmet igång och jag tog bussen för att sitta 4 långa timmar i skolan och lyssna på något jag inte förstår mig på. Det behövs inte, alla tankar och funderingar kring resterande dagens timmar tog upp all min hjärnkapacitet. Så fort det ringde ut (för min del ringde slut för dagen) småtravade jag iväg till butiken för att köpa choklad och godis åt min ängel Jenna (hon som helade halva mitt hjärta på barnpsykiatrin) för att sedan ta bussen in till Åbo och besöka henne på sjukhuset. En liten hjärnblödning har lett till tre inläggningar på samma avdelning, så lite sällskap behövde hon allt. Och så hann vi ju ta igen ett och halvt år kramandes. Fina hon. Allt för länge orkade hon inte, men välbevarade 90 minuter spenderade jag där innan jag bestämde mig för att slutligen inskaffa så många julklappar jag hann och hittade.

Så. En lång dag. Trots att det är en bra bit kvar känns det otroligt skönt att sitta på bussen och veta att den går hela vägen hem.

Puss, miljoner kramar och ett enormt leende (fast det är måndag)

Jag skulle borra hål i marken och sänka hela jorden för dig.

Det må vara komplicerat, livet alltså, det må sänka varje cell i kroppen till marknivå och stampa på en som något jävla skrot, men trots allt är jag LYCKLIG.

Dina ord, de brände hål på mitt hjärta och lappade ihop allt igen. Jag är förvirrat galet borttappad i alla känslor, i allt det som gör mig så gott. Så snälla, förstå de tårar jag råkar släppa, snälla förstå när jag ler och ber dig att aldrig gå.

Det är vackert. Allt gör du vackert.

Tröttsamt sönderriven.

Bloggen har luggit i skuggan av det tighta schema som jag maniskt försöker övertala mig själv att finns. Efter gårdagens långa dag som överraskade mig totalt var jag så inne i min fixa-middag-för-hela-slanten-glädje att allt som existerar i den yttre omvärlden spårlöst försvann. Hade det riktigt mysigt trots att krafterna låg på nivå noll. Badade lite bastu och kröp strax därefter ner under täcket.

Vi står fortfarande bara med fötterna fastkletade i tisdagsleran men trots det är redan två av fyra prov undanstökade, och imorgon är det två sista proven som står på schemat.
Vitsorden på kurserna från period två har dykt upp och på den meningslösa skalan 1-3 står det en trea efter varje kurs. Nöjd o' glad.

Sitter fortfarande och väntar på skjuts, men snart så, snart är den här dagen slut!

Puss

Brighteyes.

Hej.
Du, du förgyllde min dag.
Första gången i livet överraskades jag med en bukett rosor! Och tro mig, sådär i smyg, berörde det mig till tårar.
Vi bjöd även över mamma för att fortsätta njuta av kvällen tillsammans med oss, och vi har haft det alldeles underbart.
Lycka. Lycka i mängder.
För mig spelar inget någon roll så länge de som betyder mig mest är lyckliga! Det gör mig lycklig! I slutändan ÄR jag lycklig.
Så tack för ikväll, tack för all kärlek, tack för första samt sista drinken, tack för livet och tack för att ni bryr er.

Puss

Håll i hatten

Efter en relativt kort skoldag, lite glögg, en bussresa till vår lilla ö, en timme spenderad hängandes i hälarna på mamma på hennes jobb, en tupplur och en himmelsk middag är jag nu redo för fredagkväll. Innebär storstan, utgång och ett redlöst spårande. No hard feelings. Här spenderas varje minut på bästa sätt för att inte gå misste om det som spelar roll. Jajamen.

Aningen förvirrad efter ett långt mess som fick mig att återgå till gamla minnen. Fick mig att inte längre se på saker som jag kanske hittills gjort.

No har feelings sa jag ju.

Nu ska det njutas till fullo och det bästa av det bästa ska uttryckas i ord, känslor, stjärnklara leenden och det där lilla pluset på kanten.

Puss

FunSubstance - It's so fun, I can't evenUntitledadd a caption | via TumblrUntitled

Frihet.

Sitter och räknar minut efter minut som återstår av bussresan innan det är dags att entra helvetets dörrar. Sådär försynt försöker jag även be om ursäkt att senaste inlägget är publicerat X antal dagar sedan, men jag har varit fullt upptagen med att varje dag söka mig till skolan samt utföra den plikt jag har i livet (ytterst liten, men dock).

Dramat växer mig (oss?) över öronen och trivsamt nog är orken slut för att jag skulle bry mig mer. Jag har sagt mitt, må så vara att ingen lyssnat.
Min sitta-av-bussresorna-kompis har övergivit mig för musiken i hörlurarna och jag försöker febrilt öppna första sidan på boken som är fullständigt okänd för mig.
Kanske dags nu?

Jag tror det.

Utanför skolan känns allt riktigt bra, trots att julen som jag högst oväntat försöker undvika är på kommande. Men vad spelar det för roll, en dag i taget!

Kärlek finns i alla former

En jul utan dig

Snön må försvinna med snigelfart, men vi har hängt upp julbelysning både ute och inne. Tända ljus i varje lykta på gården och julmusik ur högtalarna. Kanske för att få fira lite jul över huvudtaget. Mysigt! Ska stax sätta igång med middagen och tända eld i öppna spisen. Ha en skön kväll och bra början på en ny vecka imorgon!

Puss

En intäckt värld

Jag kan inget annat än att glädjas åt det underbart vackra vinterlandskapet som under gårdagen och natten uppstått. Att vakna upp till en ljus morgon, dra på sig morgonrocken och med musiken på play sätta sig ner vid köksbordet för att lägga pussel. På tal om pusslet överlag har vi gjort enorma framsteg och kommit en mycket bra bit på vägen. Så alla tummar upp till oss.

Gårdagen blev mycket lugn. Pussla, spela spel, frågesport och bastu innan dynan kallade. Och oohjaa jag haar dejtat sängen hårt inatt, sömn behövdes verkligen efter provveckan.

3 av 4 prov har vi redan fått resultat på och två fulla poängare (dvs. En trea) samt ett prov som fick lägga sig placerad på andra plats med bara 2 1/2. Men i stora drag nöjd trots all frånvaro som lyser röd.

Nu njuta till fullo av denna lördag och sedan se vad kvällen har att erbjuda. Jag njuter!!

Puss

I base my attraction on beautiful minds.

Kär i kärlek. Hög på högre nivåer. Känner bittert vackra känslor.
Försöker behärska den besatta paniken som tynger ner fotbottnen mot marken, paniken som våldsamt försöker undvika framsteg på grund av risk för kollision med verkligheten. Lätt kan jag skratta, för vad annat kan jag än falla och dö? Dö tar inte ont. Det är det onda som gör ont.
Jag ska inte dö. Jag behöver leva. För vad vore livet om jag inte levde det till dess planerade ändo?
Jag är nog sådär passligt kär i livet också. För vi är vänner. Vi använder samma uttryckslösa beteende bland offentligheten, men där inne, där lever vi varje skapad dans. Må så vara en bra eller dålig dans.

Du attraherar mig. Din styrka. Din lycka. Ditt mod. Livsglädjen, som stunder tårarna rinner smittar av sig ändå. Den ytliga attityden jag maniskt krupit under. Hittat in, kikat på dig - ditt riktiga jag.

Jag ler nog lite. För må så finnas 124958 problem, det finns alltid något att leva för. En orsak räcker.

Kyssar!

I need a shirt that says thissss.My life smells like books💕💕💕

Karma has no deadline

Orken på botten. Ett prov kvar för denna vecka. Jag känner problemen sakta men säkert dränka mig i dygnets ljusa timmars förlopp. Jag sover halva nätter, går i skola, sover halva dagar och pluggar/badar/kollar serier de timmar som finns kvar innan följande läggdags. Frustationen då? Den ligger kvar. Varje timme bygger på den. Höga byggnader som förväntas rivas ner med mina färdigt sönderrivna händer. Jag är trött. Trött på att leta efter lösningar på problem som är omöjliga att finna. Hur veta vad man ska göra?

Dag efter dag kryper jag framåt och allt kommer väl lösa sig till slut...

It kills me.

Skulle påstå att det här var en av de där sämre dagarna. Då man hundra gånger, och hundra gånger om igen bara vill sätta sig ner på golvet och gråta. Sådant gör inte stora flickor, de som redan vuxit upp, så rakryggad promenerar jag genom dagen som om skiten inte gräver mig någonstans. Visserligen, inte för att jag påstår det vara vettigt att medge det, så känns det visst. Jag blir inte ledsen, inte sårad eller känner mig ensam. Nej det här handlar om frustation. Kokande ilska och våldanvändande känslor. Jag har behärskat ångan i kastrullen, men inom kort (MYCKET KORT) kommer jag koka över. Bryta ut i frustationsattack, skrika, gråta, slå sönder något. För att undvika detta utbrott (åtminstone innan morgondagens samtal) ska jag bege mig ut i mörkret en stund. Avreagera lite. Må så vara en miljontedel av alla känslor, men den miljontedelen kan rädda mig.

Så, nu vet ni, ingen bra dag idag. Och, bara för att påpeka för att bevisa min makt att uttrycka ord svart på vitt - jag står upp för de som bevisar sig vara värda det!


Inga pussar idag, men en liten kram.

En lite bättre värld

Eftersom gårdagen tog ordentligt på krafterna avslutade jag kvällen hemma, ett par (några fler) glas vitt och flera flera timmar med papper framför mig och penna i hand. Resultaten? Ja en del ser ni här nedan. Resten blev aldrig riktigt klara.
Och jag kan lova att det var det absolut skönaste att vara såpass borta vid tre på natten efter ett långt samtal med den bästa att man bara slocknar. Vaknade lämpligt sådär just efter lunchtider och åkte sen vidare för serie-marathon, mys med katterna, ligga under täcket och inte bry sig om omvärlden.

En näst intill perfekt söndag.

Nu samla krafter inför provveckan som börjar på tisdag och rullar på i ett streck till fredag. Ett prov varje dag vilket betyder mycket plugg.

Pussar

Det finaste som fanns. Vila i frid!

Mitt lilla hjärta hoppade över ett slag eller två när vi ljudlöst gick in i kapellet och den snövita kistan låg där, mitt i, så rofyllt med den absolut finaste blombuketten på. Och visst grät jag. Jag använde alla metoder för att undvika det (jag menar som att jag tänkte på vattenfast smink) men de rann. En efter en efter en.

En sista ros lämnade jag vid kistan, en vit ros (min absoluta favorit) och bland med alla tårar och sorgen insåg jag att av alla begravningar var det nog en av de vackraste. Så fridfullt.

Det tar ont, mest att se ens närmaste bryta ihop totalt. Men middagen hade en fin stämning, den gav oss alla chansen att få minnas allt, få känna, få prata ut.

Dagen innan Momi gick bort hade hon vaknat upp, tittat en halv sekund på sin yngsta son och sagt -vad fan, är jag här ännu.. Och vi alla må ha hållit andan en sekund, men vi vet att hon har det bättre nu.

Känslofylld dag, nu en lugn kväll och lite tv.

Puss

Livet vandrar mellan mina fingrar.

Inte så mycket att säga. Lugna dagar som vandrat förbi, och denna fredag är inget undantag. Försov mig imorse och efter att jag insett att det inte är någon idee att stiga upp stannade jag kvar under täcket, och här ligger jag fortfarande.

Ganska skönt egentligen. Inga krav, ingen press, inget som måste göras.

Imorgon blir en lång dag med begravning så kanske lika bra att bara vila idag.

Puss

I'm so faaancy

Desperata hundar rusar efter varandra för att få tag på nikotinprodukter. Det är onsdag. Jag kom upp ur sängen efter en tio minuters kamp mellan känsla och förnuft. Mängden koffein övertar kroppens mekaniska rörelser och trappar upp med fyndiga ideer. Jag gör utan att tänka. Nerverna på helspänn trots en helt okej början på dagen, och huvudet väntar på panadolen att använda sin makt som troget står mig nära -dagar som dessa.

Nu: återgå till matematikens värld, hälla i mig dagens tredje energidricka och sedan försöka få grepp om tankarna och uppdatera er, för en gångsskull med något vettigt.

Puss

I won't live to see another day

Lyssnar på en blandad skönhet till spellista på spotify, ger mig själv klartecken för att ta en riktigt snabb dusch (blir skumbad med tända ljus ikväll).
Fick börja morgonen med att spy upp en halv liter slem, dricka tre glas vatten och knapra i mig ett par burana för att sedan inse att en skoldag blir det aldrig av denna måndag. Kröp tillbaka ner under täcket och försökte sova undan all värk, all trötthet.
Sov in på eftermiddagen, steg enbart upp för en snabb runda ut eller för att besöka toan. Under täcket, tv:n stod på och gardinerna fördragna i mysigt sällskap.
Slumrade mig igenom timmarna tills det slutligen var dags att stiga upp och åka en snabb runda hem. Ett par timmar eller så, inte desto mer, men så att de vet att jag lever.

Det är ganska skänslokallt för tillfället bara för att inte i misstag avreagera. Men ni ska veta att jag tammefan vet vad jag gör.

Puss

 

Farsdagskaffe

Var ett bra tag (ett par helger i allafall) sen jag sist varit ut på kvällen och spårat ut sådär lämpligt. Igår vart det två större fester jag var bjuden till, men förkyld har jag blivit så blev ytterligare en myskväll. Och kanske bäst så med tanke på sömnbristen, att kroppen börjar säga efter och farsdagsfirandet som stod på agendan idag.

Kaffe hos farmor och farfar några timmar innan jag återvände hit för att sova till något dåligt tv-program, spela lite spel och riktigt strax ta ett bad.

Känns ganska okej, trots allt!

Imorgon skola igen, och ytterligare en lång vecka innan en helg som kommer bli riktigt tung.

Puss

Bortglömda förhållanden

Efter gårdagens (nattens) inlägg gick vi in i en fas där vi två timmar satt på soffan och lyssnade på musik som antagligen helvetet uppfann för att tömma alla våra kroppar på all skit som finns. Och ni vet den där låten. Varje bortglömt förhållande har en låt, en låt som spränger upp kontrollen till tårkanalerna och det kommer i överflöd. Halv fem kröp vi trots allt ner under täcket för att sedan bli väckt halv tre på eftermiddagen. Yrvaket låg jag kvar och förundrade mig över hur trött man egentligen kan vara.

Spenderade de senaste timmarna hemma och skvallrade med mamma som äntligen kommit hem! Och söta snälla hon hade hämtat hem en massa fint åt mig! Såå gullig!
Fixa till katastrofen som trätt fram i ansiktet (jag ser allmänt förjävlig ut bara, inget nytt alltså) och iväg för myslördag med vänner av bästa slag. Kanske ta ett par, kolla lite tv, skratta lungorna av sig samt vaka. Vaka tills morgontimmarna!

Håller på att bli sjuk också, men hoppas kunna undvika det.

Imorgon kaffe hos farmor och farfar farsdagen till ära!

Pussar!